Även solen har fläckar
Jag är verkligen så jävla sämst på att trösta folk. Jag vet aldrig vad jag ska säga, det blir mest lite olika varianter på "men gumman då" och "ska jag komma och slå honom åt dig?"
Det här är ett stort problem för mig. Jag önskar att man talade om mig som "hon som alltid får en på bra humör".
Jag gör mest folk bara mer ledsna när jag försöker vara vänlig och uppmuntrande. Det är liksom inte min grej.
Jo, förutom när jag har alkohol i blodet. Då lyckas jag alltid träffa rätt och hitta de där orden som alltid verkar få folk att må bättre. Detta är ju faktiskt ganska praktiskt, för det är oftast under alkoholens verkan som man tenderar att gråta ut om sina problem på en trottoar någonstans på stadens gator.
Jag pratade nyss med en baby darling till vän, som precis hade blivit dumpad. Jag vet inte om det samtalet gjorde mer skada än nytta.
Kommentarer
Trackback
