Inte Sverige

Jag vaknar upp igen när solen, mot alla odds, lyser genom det täta, gråa molntäcket. Det har regnat under natten och trägården ser precis lika svampig ut som vanligt, med det gulnande gräset som sakta håller på att övergå i grått och mossan som har kommit ganska långt i föruttnelseprocessen. 

Jag hasar mig ner till köket, halkar i trappan på vägen dit, och mina.. erhm... kära föräldrar sitter och ler hjärtligt med var sin kopp te. "God jul Mimmi" säger de med en alldeles för ansträngt trevlig röst för att det ska kunna komma riktigt från hjärtat. 

Risgrynsgröten som brukar finnas varje julaftonsmorgon (motsägelsefullt ord förresten...) har mamma och pappa glömt bort, vilket stinger lite i hjärtat. Jag brer istället en macka och skär upp lite av den smått fantastiska julskinkan min far gjort, men smörgåsen känns som pappersmassa i munnen på mig och jag ger upp efter halva, julkänslan har fastnat i halsen. 

Istället hasar jag mig tillbaka till mitt rum och landar i sängen med en uppgiven suck som jag hoppas ingen hör. Mitt rum, som är borstädat på all personlighet, ger mig inte den vanliga tröst som det brukar göra, utan får mig mest att må illa. 

Jag plockar upp en bok från nattduksbordet och försöker läsa men när jag har kommit några sidor märker jag att jag inte har en aning om vad som hänt och bläddrar tillbaka och börjar om igen. 

Att ligga i sängen och stirra håglöst in i väggen verkar som en mycket bättre idé. Jag skickar iväg några "god jul"- sms till diverse vänner men får inga svar. 

På toaletten. Mår illa, försöker kräkas, men ingenting fungerar som det ska. Jag borstar tänderna och sköljer ansiktet med kallt vatten i ett försök att få lite klarhet. Jag ger upp och lägger mig i sängen, försöker sova ännu lite till.

God jul.