We'll dance like hypnotized chickens
Idag har jag spelat min Iggy Pop-skiva tre gånger och jag har dansat så hela huset skakar (vilket det gör väldigt lätt eftersom väggarna är extremt tunna och rangliga).
Jag har även önskat något alldeles förfärligt mycket att få vara på ett ställe där jag slipper frysa och slipper meningslösa försök att undvika bli blöt under trasiga paraplyn.
Det finns en gata där alla kan mitt namn
Från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag var jag hemma ungefär tre timmar. Lagom och bra. Tiden tillbringades på Sejdeln, bakis hos Stina och sedan Sejdeln igen. Som den klyscha jag är blev det även allsång till en viss Håkan Hellström (som jag förövrigt kändisspottade på Bengans fik förra veckan), tillsammans med en trevlig karl med dr. Martens som sedan lämnade mig för en häxa med panda-frisyr.
När jag vandrade hem söndag klockan tolv i oknutna skor köpte jag en Ramlösa som hette Balans i tron att det skulle få mig att må bättre men icke. Jag hade fortfarande utkletat smink och luktade som gubbalkisarna i Brunnsparken. Jag hade fortfarande lite smått panik över att nästan alla mina pengar är slut och jag har en hel månad med julklappsinköp framför mig. Kanske om man skulle bojkotta julen i år för att slippa lägga onödiga pengar på badskum och opersonliga böcker som ändå aldrig ägnas någon större uppmärksamhet mer än ett tack och ett leende under själva paketöppnandet.
Mina sorger är hursomhelst någorlunda dränkta och jag har en lite ljusare syn på framtiden.
Även om världen kommer gå under inom tio år.
...
Kanske beror det på att jag knappt ätit idag. Kanske beror det på vädret. Kanske beror det på att jag inte har min välbehövliga tid för mig själv idag.
Men idag, eller faktiskt hela veckan har jag känt att, dö, ja det skulle sitta fint.
obs: Jag har inte PMS.
Jag börjar på allvar tro att jag har en personlighetsstörning/begynnande depression.
Eller så är det bara Sverige som får mig självmordsbenägen ger mig andningssvårigheter. Idag har jag känt vad man nog skulle kunna kalla ett tryck över bröstet, och jag vill lägga mig och gråta under mitt täcke i ett år eller två.
Imorgon tänker jag dränka mina sorger i några liter alkohol.
Lock, stock and two smoking barrels
"They're not stolen, they just haven't been paid for."
...and then - POP - goes my heart
Idag har jag tagit ett steg tillbaka i mitt filmkulturella bildande, och vilat mina ögon på filmen Music and lyrics, med Hugh Grant och Drew Barrymore, två skådespelare jag gillar.
Jag har aldrig slutat älska Drew sen jag såg Donnie Darko och Hugh Grant är ju alltid Hugh Grant. Han är nästan lika sexig som George Clooney, dock på ett helt annat sätt. Han är sexig på ett tillbakadraget och mer mesigt sätt, hur det nu kan hänga ihop. Jag skulle inte bangat i alla fall.
Gillade även filmen, men det är en typisk trea. Den når inte upp till några svindlande höjder men den är fortfarande bra osv osv.
Måste sluta låtsas försöka vara någon slags filmkritiker. Jag kan ingenting om film.
Idag har jag för övrigt tränat, andra gången denna vecka. Det känns mycket bra och jag kan riktigt känna hur det gör nytta inuti min av alkohol och skräpmat förstörda kropp.
Jag kan inte säga detta tillräckligt många gånger: varför ska allt som är bra för själen vara dåligt för hälsan?
Everyone in here is innocent
The Shawshank redemption: check.
Man skulle kunna kalla det en smörig film, men man skulle också kunna kalla det en fantastiskt fin film med ett otroligt fint budskap. En film som lämnar efter sig en fin känsla av att allt är möjligt.
Morgan Freeman gör en fantastisk roll och är en mycket bra motpartner mot Tim Robbins som spelar Andy. De kompletterar varandra och deras vänskap är det som bygger hela filmen.
Skitsamma.
Jävligt sevärd är den i alla fall, även om detta i vanliga fall är den sortens filmer som jag verkligen hatar, med smöriga, tårfyllda slut. Jag gillar filmer där alla dör och knarkar hela tiden, jag gillar filmer som är fyllda med våldsamma händelser mest hela tiden, även om det får mig att bli en aning illamående.
Shawshank redemption innehåller tills viss del allt detta, men på ett subtilt och finkänsligt sätt. Eftersom jag även tycker om smöriga serier som O.C och liknande, faller även detta mig i smaken.
The Shawshank redemption. Thumbs up.
Take a big look at a living lie
Hela tiden planerar jag och bestämmer saker som jag vill göra. Jag ska börja träna, äta nyttigt och allt sådant där som man säger till sig själv i stunder av övertro på sig själv.
I psykologin läser vi just nu om något som kallas behovstrappan, och den fungerar som så att om alla ens grundläggande behov (mat, sömn osv) är tillgodosedda så har man lättare att nå nästa steg, dessvärre kommer jag inte riktigt ihåg vad det steget innehöll men när man har uppfyllt alla de behoven så ska man kunna ha det som krävs för ett självförverkligande.
Något som de allra flesta normalbegåvade människor redan har räknat ut.
Just nu jobbar jag på allt det där som ligger nederst i min behovstrappa. Jag har köpt ett gymkort på Friskis & Svettis, jag äter faktiskt relativt nyttigt även om det självklart kan bli bättre (precis som allt annat), och jag sover ut, kanske inte på vardagarna men på helgerna sover jag minst tolv timmar varje natt. Dock kanske detta mest beror på att jag är utmattad efter diverse utekvällar och sover på dagarna också.
Jag omger mig bara med människor jag tycker om och som får mig att må bra (mestadels). Jag kollar på bra filmer och tv-serier som får mig att skratta.
Nu är det bara att sätta upp små delmål fram till studenten, då jag ska "börja mitt liv". Över nyår ska jag och Frida förmodligen åka till Oslo, lite längre framöver ska jag med pappa till Hemsedal över en långhelg så jag får åka lite snowboard, och någon gång ska jag och Jossan även åka till Stockholm och festa med hennes kompisar där.
Jag har en hel del att se fram emot.
And then you go home, and you cry and you want to die.
Första steget mot mitt självförverkligande
Jag ska se allt på imdb:s topp 250 över vår tids bästa filmer. Jag laddar just nu ner The shawshank redemption, Pulp Fiction såg jag igår.
Vissa har jag självklart sett, helt efterbliven är man ju inte, men ändå. Det är lite pinsamt att jag inte har sett filmer så som Gudfadern, Memento och Casablanca.
Men nu är det dags! Jag ska bli en sådan filmnörd att jag kan diskutera filmkultur även på fyllan!
Zed is dead baby, Zed is dead
Ikväll har jag kollat på Tarantinos Pulp Fiction och som alltid när man ser film av denne mästare blir man 1. otroligt röksugen och 2. sugen på att bli kriminell.
Och visst, i stort sett alla hans filmer är drogromantiserande osv men det är en del utav hela stämningen som behövs i filmerna, för att kunna ge den där speciella Tarantino-känslan. Jag har aldrig sett en film av honom där jag inte tänkt något i stil med "fy i helvete vad briljant".
Lifestyle of the rich and famous
Mina grannar har någon slags sammankomst, och på deras uppfart står det tre BMW:s, en Porsche och två svarta Mercedes med tonade rutor.
I fredags var jag på Sejdeln och träffade min gamla dagiskompis storebror, som hade en cannabisodling i sin lägenhet. Det var... intressant.
And there's nothing I can do
- Five things in my bag:
- hörlurar
- ett halvfullt paket gula camel
- glasögon
- Dumskallarnas sammansvärjning (John Kennedy Toole)
Five favorite things in my room:
- rökelsebrännaren
- sängen
- stereo
- soffan
- en mycket tjusig röd klänning med vita prickar och volanger
Five Things I’m Currently Into:
- amnesty och kvinnors rättigheter i Iran
- baka
- ta tag i mitt liv
- ansiktskrämer
- att hata regn
Five Things I’ve Always Wanted to Do:
- komma ifrån Onsala
- "hitta mig själv"
- bli en duktig fotograf
- resa till alla ställen i hela jävla skitvärlden
- totalrenovera och inreda en lägenhet som tillhör mig
poop poopie poop poop
Jag har inte bajsat sedan i söndags (onsdag idag), min mage börjar krampa och jag känner mig förstoppad. Jag förstår inte varför? Jag har druckit kaffe varje dag, jag har ätit massa fibrer och sådant som skall få fart på tarmarna men ändå så vill det sig inte. Jag älskar känslan när man är precis nybajsad, det är så meditativt på något sätt.
Easy on the tini...
Oavsett vad för humör jag är på så kan jag alltid skratta åt Scrubs. Jag kan sitta ensam på bussen och må dåligt över att vara utstött i Onsala, men så tänker jag på Scrubs och så tittar alla konstigt på mig för att jag sitter och fnissar för mig själv.
Det bästa med allt är att jag och Frida har bytt ut alla karaktärerna till våra vänner, och att Sacred Heart är Sejdeln. *tihiihi*
Same old same old
Jag är så trött på mitt liv.
Jag har nog aldrig längtat bort så mycket som jag gör just nu, när jag ligger i min säng och läser resedagböcker, reseforum och tittar på mina bilder från Barcelona. Helst utav allt vill jag flytta ensam, börja om på nytt och testa mina gränser. Utmana mig själv, hur klyschigt det än låter.
Hur mycket jag än tycker om att dricka öl på Sejdeln Pub så är det inte något jag vill göra för evigt. Jag vill att tiden ska gå så fort som möjligt fram till min student så att jag kan låsa upp mitt sparkonto och boka första bästa flygbiljett till vartsomhelst förutom här och börja mitt nya liv.
Innan dess ska jag ju dessutom ha börjat mitt nya liv här, ett där jag hade tänkt börja träna och ta tag i skolan. Min självdisciplin har en tendens att svika mig i mina viktigaste stunder, som till exempel när jag ska handla middag på Hemköp och valet står mellan en påse ostbågar och en påse sallad.
Fram tills min student tänker jag fortsätta plåga mig själv med bilder på New Dehli, Shanghai, Tokyo, New York, Paris, London och Barcelona. Mitt livsmål är att ha upplevt alla dessa ställen inom fem år. Jag ska se till att det blir så, vad som än krävs.
Womanizer
Det finns nog inget jag föraktar och ser ner på så mycket som kvinnor som avskyr feminister. Hur tänker man egentligen, när man är emot kampen för sitt eget köns jämställdhet?
Dessa medlemmar av honkönet är oftast sådana som fick ett G i samhällskunskap och var nöjda med det, sådana som aldrig läser mer än serierna i del tre och byter kanal så fort det kommer nyheter på tv. Dessa människor rycker mest på axlarna åt alla världskriser, kanske att de skänker lite pengar till välgörenhet men den övergripande tanken rörande allt detta är mest "det rör väl inte mig".
Det är helt enkelt människor som inte bryr sig om sin omvärld. Egoistiska människor, som tänker att, nämen jag har ju det ganska bra här med min man, 2,5 barn, villa volvo och hund, varför ska jag behöva kämpa för något som jag inte ens behöver?
Skit i att ägna det faktum att ungefär hälften av världens befolkning har levt under förtryck i många tusentals år, och fortfarande gör. Skit i de killar som säger "usch va jag hatar äcklia femenistfittor".
