Inte Sverige

Jag bestämde mig för att vara hemma idag. Det gjorde jag redan igår kväll, när jag insåg att behöva släpa sig upp på morgonen enbart för att upprepa samma rutin som varje dag, endast som förberedelse för att göra exakt samma saker som föregående dag, fick mig illamående.

Alltså. Jag vaknade av mig själv klockan nio, utvilad och med ett stabilt humör till följd av den vackra morgosolen som lyste in genom mitt fönster, samt att inga föräldrar var i närheten och som förmodligen skulle försökt föra en konversation med mig om de fick syn på min uppenbarelse.
Jag åt frukost i lugn och ro, läste igenom alla delar av tidningen mycket noggrant samt gjorde en kopp kaffe och satte mig ute på altanen trots att det var lite för kallt och jag frös om fötterna.

Sedan gick jag igenom de enorma boklager som ligger och skräpar överallt i huset, för att hitta något som jag ännu inte läst. Jag fann två lovande böcker, hann läsa några sidor i en utav dem innan jag fick ett våldsamt behov utav att skriva lite eget. Det är nog därför jag har denna blogg, har jag insett.
En bok är ett alldeles för stort projekt för mig just nu men jag behöver fortfarande någonstans där jag kan göra mig av med alla mina fjantiga skriverier.

Jag är förvånad att någon ens orkar läsa men jag är glad så länge jag får en kommentar eller två någon gång emellanåt.

Nu börjar kaffet göra sin verkan. HEJ TOALETTEN! (Bästa med att vara ensam hemma: man kan gå på toa med öppen dörr).