Inte Sverige

Denna veckan har jag førmodligen inte gjort annat æn att vakna på morgonen, kanske gå till jobbet om jag har tur, komma hem och laga mat och sedan dæcka framfør tv:n några timmar før att sedan återgå till ænnu mer hjærndøtt tv-tittande. Imorgon ær det dags før rutinerna att brytas, efter att jag jobbat i åtta timmar. Trevliga mænniskor skall taga plats på altanen och jag ska må bra som tusan.

Det ær synd att inte en viss Kenta ær hær och delar glædjen før alla de ting som snart skall ske. Førhoppningsvis kommer hon hit snart, nær jag har fått løn och nær denna dam också har fått lite tilløkning på kontot.
Åh, detta giriga samhælle styrt av kapitalistiska lagar och tankar. Varfør kan inte tåget hit vara gratis?

Sedan har mina førældrar orovæckande planer på att komma och hælsa på mig i slutet av Augusti. Jag vill verkligen inte, jag vill att detta stællet skall vara mitt eget, en fristad från granskande førældra-øgon som vill att saker och ting skall vara på deras sætt. Det ræcker væl ændå med att jag avlægger en visit i hemlandet i slutet av September, jag menar, så mycket kan de væl inte sakna mig?

Min væn Robin sa några kloka ord før ett par dagar sedan på en nattlig promenad ner till Esso. Han påpekade att det kændes som att tiden i Sverige stod still, och att værlden liksom kretsar runt vårt lilla kollektiv hær på Våland.

Nu ska jag lyssna på Erasure, borsta tænderna och stælla klockan på halv nio imorgon før att gå upp och slita ut min kropp med lite hærligt arbete. Åh, pengar!