Inte Sverige

Ännu en kväll av sömnlöshet med en klocka som ringer alldeles för tidigt imorgon, och jag ska inte ens jobba, utan bara lära mig hur man sniffar kaffearomer på rätt sätt.

Ännu en lånad dator, med Johnny Cash som ljuder ur högtalarna och en mage som är full av gaser som inte vill komma ut. Antagligen beror det på min överkonsumtion av socker de senaste, ja.. veckorna? Månaderna. "Det är jag värd", tänker jag.

Igår när jag inte kunde sova och var  nekad åtkomst till en dator och därmed tidsfördriv, satt jag och lusläste de kokböcker jag skaffat mig i tron att jag skulle kunna bli något slags kulinarisk mästare. Jag har nu fyllt ungefär ett A4 med kryddor, örter och massvis av mat som jag ska köpa "när jag får pengar", som det brukar heta. Faktiskt så har jag gång på gång blivit imponerad över mig själv och vad jag lyckats åstadkomma i köket. Jason, som bor här, arbetar som kock, och faktiskt har han uttryckt sig i relativt imponerande ordalag av viss av den mat jag ätit, medan han större delen av tiden mest bara fnyser åt min mac & cheese och färdiga soppor. "När jag får pengar", tänker jag, DÅ, då ska jag minsann laga riktigt fin och bra mat.
Mitt papper där jag skrivit ner alla de olika rätter jag ska laga och vilka ingredienser jag ska köpa sitter hursomhelst uppnålat på väggen ovanför sängen och förhoppnigsvis kanske jag någon dag orkar resa mig ur de otroligt bekväma tv-sofforna och laga lite luxuös mat.

Om fem timmar ska jag upp för att göra bort mig vid kaffemaskinen och skämmas till döds över min oförmåga att presertera och sedan gå hem och oroa mig för att inte få behålla jobbet, så därför skall jag försöka sluta ögonen och inte oroa mig för mycket.