Inte Sverige

Det är fortfarande söndag och jag har sträcklyssnat på Tom Waits, bajsat lite och druckit te i äkta söndagsanda. Det är dagar som dessa då jag möjligen en liten aning kan längta till den tid i mitt liv då allting liksom ordnat upp sig. Till den period då jag hittat mitt drömjobb, min drömman och har fullvuxna barn.

Jag föreställer mig att jag då skall ha låtit mitt hår växa ner till ryggslutet ungefär, samt på något magiskt vis ha blivit väldigt tjockt så att jag alltid kan gå omkring i en vacker fläta, och att jag har återgått till det hennaröda. Jag och min karl har flyttat till ett avlägset litet ställe i ett land som är varmt året runt, helst en trevlig liten ö någonstans där vi är bundisar med hela lokalbefolkningen, har ett mysigt litet bageri bredvid huset där vi köper nybakt bröd varje morgon och bara köper hela kaffebönor som vi maler själva. Efter att ha börjat varje dag med en flera timmar lång frukost med tidningen och fantastiskt kaffe på den ständigt soliga balkongen börjar vi båda två med att jobba, hemifrån såklart då vi har glassiga välbetalda jobb som inte kräver särskilt mycket men samtidigt är väldigt givande, faktiskt.

I huset som är väldigt ljust med stora fina fönster och fladdrande fluffiga gardiner finns det en katt och en hund, som älskar varandra såklart. På väggarna hänger förstorade fotografier från min man som är en fantastiskt duktig hobby-fotograf, det står lite urdruckna kaffekoppar här och var på lediga ytor som vi köpt från den lokala krukmakaren och.... Jag skulle kunna hålla på för alltid och dagdrömma mig bort om en tillvaro någonstans i en avlägsen framtid, trots att jag trivs oerhört bra med livet så som det är just nu, förutom att det kanske skulle kunna vara lite varmare och inte fullt så mycket regn.

Nu ska jag dricka lite mer te och äta en rostad macka. Åh, äntligen har jag blivit hungrig igen efter min orgie i onyttigheter.