Here comes your man
Ibland kan jag på allvar fundera på om jag egentligen var menad att bli man. Anledningarna är ganska många.
För det första har jag extremt lätt för att bygga muskler. Jag kan ta en promenad på en halvtimme och efteråt märka att mina benmuskler känns lite fastare och blivit tydligare. Värst är magen. 10 situps och jag har tusen nya muskler direkt.
Detta är inte roligt alls. Jag vill kunna träna utan att få en bodybuilder-kropp, för det är verkligen inte vackert.
För det andra har jag extremt svårt att "prata om känslor". För det mesta när någon vill göra detta med mig brukar jag hitta på saker som jag tror är normalt att man känner i sådana situationer, för jag har ingen aning om vad jag känner eller tycker egentligen. Tydligen är detta en typiskt "manlig" egenskap.
Att jag sedan älskar att ligga i soffan, kolla på tv och dricka öl är tydligen också något typiskt manligt. Om jag dessutom suktar efter fet och onyttig mat större delen av min vakna tid gör mig heller inte särskilt mycket mer kvinnlig.
Jag har även ganska rak och pojkformad kropp. Förutom det där som kallas tuttar då, som istället har tagit extrema proportioner åt det kvinnliga hållet.
Kan inte min kropp bara bestämma sig för vad jag ska vara någon gång? Kanske är jag egentligen ett mystiskt tredje kön.
Kommentarer
Trackback
