Onsala dreamin'
Mina axlar värker så jag nästan gråter, så som det alltid blir när det är alldeles för kallt. Jag märker inte ens att jag går runt och spänner mig förrän jag kommer hem på kvällen och ska lägga mig och sova. Det är först då jag slappnar av.
Mina ögon är så trötta att jag måste resa på mig och göra några upphopp med jämna mellanrum för att jag inte ska däcka rakt ner på datorn.
Min mage skriker efter mat men jag har inte tid att äta och förresten har jag hört att det inte är bra att äta efter klockan åtta på kvällen.
Det mitt psyke och min kropp längtar mest efter i hela världen just nu är att ta en sked morfinberikad hostmedicin, lägga mig ner i min nybäddade säng, sjunka ner bland mina fyra kuddar och sväva bort mot okända drömlandskap. Sedan ska jag sova i några dagar och när prinsen väcker mig med sin kyss ska det vara tjugo plusgrader och sol. Att marken nyss varit täckt med smutsgrått snöslask ska det inte finnas några spår av överhuvudtaget och min muskelvärk får gärna vara någon annan stans än i just min förbannade kropp.
Men tyvärr är det här en omöjlighet denna fördömda intetsägande onsdagskväll. Imorgon har jag deadline och jag försöker faktiskt bli klar i tid. All heder åt mig och mina patetiska försök, men det har inte hänt så mycket mer än några futtiga meningar sen jag öppnade Word för tre timmar sedan.
Jag sitter mest och vältrar mig i självömkan, lyssnar på The Mama's & the Papa's, drömmer mig bort till alla andra ställen än just precis här. Gaza, Darfur, Afghanistan, vad som helst. Om jag dör under en bombattack slipper jag i alla fall tänka på skolarbete.
Mina ögon är så trötta att jag måste resa på mig och göra några upphopp med jämna mellanrum för att jag inte ska däcka rakt ner på datorn.
Min mage skriker efter mat men jag har inte tid att äta och förresten har jag hört att det inte är bra att äta efter klockan åtta på kvällen.
Det mitt psyke och min kropp längtar mest efter i hela världen just nu är att ta en sked morfinberikad hostmedicin, lägga mig ner i min nybäddade säng, sjunka ner bland mina fyra kuddar och sväva bort mot okända drömlandskap. Sedan ska jag sova i några dagar och när prinsen väcker mig med sin kyss ska det vara tjugo plusgrader och sol. Att marken nyss varit täckt med smutsgrått snöslask ska det inte finnas några spår av överhuvudtaget och min muskelvärk får gärna vara någon annan stans än i just min förbannade kropp.
Men tyvärr är det här en omöjlighet denna fördömda intetsägande onsdagskväll. Imorgon har jag deadline och jag försöker faktiskt bli klar i tid. All heder åt mig och mina patetiska försök, men det har inte hänt så mycket mer än några futtiga meningar sen jag öppnade Word för tre timmar sedan.
Jag sitter mest och vältrar mig i självömkan, lyssnar på The Mama's & the Papa's, drömmer mig bort till alla andra ställen än just precis här. Gaza, Darfur, Afghanistan, vad som helst. Om jag dör under en bombattack slipper jag i alla fall tänka på skolarbete.
Kommentarer
Trackback
