Cocaliana
Jag har hela helgen fått dras med en förbannad jävla skithosta som rivit upp min hals fullständigt. Dock har jag, tack vare hostan som framkallar gråtattacker när man sitter ensam på 731:an full av välklädda, fräscha Onsalabor, fått en sexigt hes och beslöjad röst. Snart inte långt kvar till Sanna Brådings ljuva stämma.
Nu ligger jag i min soffa, lite mjuk i mina lemmar tack vare en hostmedicin berikad med morfin och världen känns lite lättare att leva i trots alla de, bokstavligen, ton plugg som rycker i mig om nätterna och vägrar lämna mig till förmån för min skönhetssömn.
Tankar på högskoleprov och CAE gör inte saken bättre och stressen att vara tillräckligt bra för att vara en av de 12 som får komma in på Litterär gestaltning på Konsthögskolan nästa år borde vara en motivation men ändå ligger jag kvar i min obeskrivligt sköna soffa och pimplar hostmedicin.
Kommentarer
Trackback
