Well it's true that we love one another
Min mamma kommer in i mitt rum när jag ligger myser i min säng med en julklappsbok. Hon säger "Det är nog bra för dig om du går ut och får lite frisk luft innan solen går ner".
"Mm", svarar jag, lyssnar inte så mycket på vad hon säger och vill gärna fortsätta läsa.
Hon stövlar då in med en våldsam fart, sänker volymen på min stereo med en argsint rörelse och börjar gå på om min attityd gentemot henne, och att jag aldrig är något annat än arg. Som vanligt.
Hon vill lösa våra "problem", jag säger att lösningen skulle vara att hon lämnade mig ifred och slutade hetsa upp sig över småsaker.
Vi tjafsar ett litet tag till, och efter tre låtar på White Stripes förmodligen bästa skiva, Elephant, går hon ut igen. Jag ber henne höja musiken som hon utan hänsyn till min musikdvala sänkte när hon gick in.
Ironiskt nog är det "Well it's true that we love one antoher" som ljuder ur högtalarna och jag måste stoppa in en knytnäve i munnen för att inte skratta.
Kommentarer
Trackback
