Ett annat vitt hus i Norge
Ja just det. Det har faktiskt hänt något nytt här också. Imorgon ska jag och Robin flytta ut ifrån nuvarande bostad och kommer vara med lite blandade känslor jag på nytt packar ihop mina tillhörigheter och promenerar över bron för att bosätta mig i det pyttelilla rum som kommer att vara min hemvist en tid framöver.
Jag älskar att bo här, trots de morgonhumör och hormonsvängningar som är en del av vardagen. Trots att det alltid är smutsigt hur mycket man än städar, diskar och skurar. Att det aldrig finns något att laga mat i eller att förtära sin måltid på, trots att vi faktiskt har diskmaskin. Jag har ju precis blivit hemmastadd, och så är det dags att upprepa processen med att göra något till sitt egna.
Vi har sökt efter bostad i princip varje dag sedan vi anlände, då vi bara hade rummet här på Storhaug fram tills den 15e Augusti. Men så tillslut fick vi napp, och gick på visning i torsdags. Jag kan inte komma på något negativt med mitt nya hem. I trädgården finns en badtunna med plats för alla människor i hela världen, köket är RENT och FRÄSCHT, toaletten och duschen är en dröm och det finns tv och gratis trådlöst internet inkluderat i hyran. Dock har jag ju fortfarande ingen egen dator men när/om jag nu får lön är det prioretering nummer ett.
Mitt rum i detta nya hus är bara några få kvadratmeter stort och rymmer i princip inte mycket mer än en säng, men jag är säker på att jag kommer trivas. Under inspektionen glömde jag kolla om det fanns någon kaffekokare, och om så inte är fallet vet jag inte riktigt hur jag kommer klara av vardagen, och inte minst kunna ha ett fungerande tarmsystem.
Och utsikten! Åh! Sören Årstad Vei 8 ligger högt uppe på en kulle i vad som verkar vara ett familjetätt område, och här har man utsikt över nästan hela Stavanger, bergen som omger staden och allt detta fantastiska Atlant-vatten som flödar fritt.
Det jag kommer sakna är att ha mina brudar nära mig dygnet runt, även om det ska bli fantastiskt skönt att ha ett eget rum.
Förresten så lyckades jag bränna mina popcorn förut då oljan tycktes vara spårlöst försvunnen och jag fick improvisera med jättemycket smör. Jag försökte plåga dem i mig men det var inte värt det.
Nu är det sovdags för jag känner att ögonlocken håller på att trilla ihop.
Jag älskar att bo här, trots de morgonhumör och hormonsvängningar som är en del av vardagen. Trots att det alltid är smutsigt hur mycket man än städar, diskar och skurar. Att det aldrig finns något att laga mat i eller att förtära sin måltid på, trots att vi faktiskt har diskmaskin. Jag har ju precis blivit hemmastadd, och så är det dags att upprepa processen med att göra något till sitt egna.
Vi har sökt efter bostad i princip varje dag sedan vi anlände, då vi bara hade rummet här på Storhaug fram tills den 15e Augusti. Men så tillslut fick vi napp, och gick på visning i torsdags. Jag kan inte komma på något negativt med mitt nya hem. I trädgården finns en badtunna med plats för alla människor i hela världen, köket är RENT och FRÄSCHT, toaletten och duschen är en dröm och det finns tv och gratis trådlöst internet inkluderat i hyran. Dock har jag ju fortfarande ingen egen dator men när/om jag nu får lön är det prioretering nummer ett.
Mitt rum i detta nya hus är bara några få kvadratmeter stort och rymmer i princip inte mycket mer än en säng, men jag är säker på att jag kommer trivas. Under inspektionen glömde jag kolla om det fanns någon kaffekokare, och om så inte är fallet vet jag inte riktigt hur jag kommer klara av vardagen, och inte minst kunna ha ett fungerande tarmsystem.
Och utsikten! Åh! Sören Årstad Vei 8 ligger högt uppe på en kulle i vad som verkar vara ett familjetätt område, och här har man utsikt över nästan hela Stavanger, bergen som omger staden och allt detta fantastiska Atlant-vatten som flödar fritt.
Det jag kommer sakna är att ha mina brudar nära mig dygnet runt, även om det ska bli fantastiskt skönt att ha ett eget rum.
Förresten så lyckades jag bränna mina popcorn förut då oljan tycktes vara spårlöst försvunnen och jag fick improvisera med jättemycket smör. Jag försökte plåga dem i mig men det var inte värt det.
Nu är det sovdags för jag känner att ögonlocken håller på att trilla ihop.
Kommentarer
Trackback
