Rullar ut på vägen utan planer inför framtiden

Det är nästan obehagligt tyst och tomt här i huset. En stackars ensam hund gnäller från någon av de andra våningarna och jag höjer musiken för att slippa få dåligt samvete när jag inte går och ser efter hur det faktiskt står till med det övergivna djuret.
Mina sambor är på jobb allihopa och jag trodde att jag kanske skulle uppskatta ensamheten efter 16 dagar av total sällskapsmani, men nej, jag saknar att alltid ha någon i närheten trots att man kanske inte alltid umgås. Ensamheten får mig att känna mig lite otrygg och alldeles för utlämnad åt tankar som får mig att tappa modet.

Det är ju det där med jobb. Det verkar inte vara någon som vill anställa mig, men jag fortsätter, dock inte lika oföruttröttat som innan. Jag försöker att upprepa för mig själv så ofta jag blir lite nedstämd och orolig att kanske kommer jobbet inte idag, inte imorgon men någon dag så kommer jag att bli anställd. Det vet jag.
"Det löser sig" har alltid varit mitt mantra och det kommer inte ändras nu heller.

En hutlöst dyr cigarett och lite popcorn får bli mitt sällskap ikväll när jag väntar på att sömnen ska infinna sig, vilket borde vara relativt lätt då jag är lite smått sliten efter de senaste två dagarnas ölhävning.

Godnatt kära vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0