Kul typ
Jaha. Idag har varit en ganska så förjävlig dag. Allting började med att jag glömde köpa gräddfil till dippen och sen gick det bara utför.
Jag har bråkat med mamma igen för första gången på länge, jag har inte kunnat äta något mer än frukost på hela dagen utan att må extremt illa. Anledning oklar.
Och så till det som sänkte mig mest utav allt och fick mig att bryta ihop och gråta framför datorn.
Jag anmälde mig ju till högskoleprovet för några veckor sedan, och så tänkte jag att det nog vore klokt att öva sig litegranna innan. Började alltså kolla på några gamla prov och redan efter tjugo minuter inser jag hur otroligt jävla värdelös jag är. Det som jag trodde skulle gå bra, ordförståelse, fick jag 30/40 rätt på. Det var här min första gråtattack kom. När jag sedan börjar på den matematiska delen känner jag hur tårarna börjar bränna i ögonvrån redan på första uppgiften.
Nu har jag suttit i en timme och jag ger upp. Jag vill verkligen inte göra provet, det kommer bara att sänka mitt självförtroende till botten och få mig att inse att jag ju egentligen är korkad. Mina föräldrar har, med ganska gott resultat får sägas, försökt lura i mig hela mitt liv att jag faktiskt har en lten gnutta intelligens. Nu har jag äntligen insett hur mycket de ljugit för mig, så nu är det dags sluta göra bort sig mer genom att faktiskt tro att jag har något att komma med.
Jag ska aldrig mer öppna munnen.
Jag hatar Högskoleverket. Det blir ju inte bättre heller av att båda mina bröder fått 1.9 och 2.0 på det jävla skitprovet.
Det är liksom inte meningen att jag ska plugga någonting känner jag. Kan jag inte bara ha rika föräldrar istället som kan ge mig jättemånga miljoner så jag aldrig mer behöver öppna en skolbok i hela mitt liv.
Jag har bråkat med mamma igen för första gången på länge, jag har inte kunnat äta något mer än frukost på hela dagen utan att må extremt illa. Anledning oklar.
Och så till det som sänkte mig mest utav allt och fick mig att bryta ihop och gråta framför datorn.
Jag anmälde mig ju till högskoleprovet för några veckor sedan, och så tänkte jag att det nog vore klokt att öva sig litegranna innan. Började alltså kolla på några gamla prov och redan efter tjugo minuter inser jag hur otroligt jävla värdelös jag är. Det som jag trodde skulle gå bra, ordförståelse, fick jag 30/40 rätt på. Det var här min första gråtattack kom. När jag sedan börjar på den matematiska delen känner jag hur tårarna börjar bränna i ögonvrån redan på första uppgiften.
Nu har jag suttit i en timme och jag ger upp. Jag vill verkligen inte göra provet, det kommer bara att sänka mitt självförtroende till botten och få mig att inse att jag ju egentligen är korkad. Mina föräldrar har, med ganska gott resultat får sägas, försökt lura i mig hela mitt liv att jag faktiskt har en lten gnutta intelligens. Nu har jag äntligen insett hur mycket de ljugit för mig, så nu är det dags sluta göra bort sig mer genom att faktiskt tro att jag har något att komma med.
Jag ska aldrig mer öppna munnen.
Jag hatar Högskoleverket. Det blir ju inte bättre heller av att båda mina bröder fått 1.9 och 2.0 på det jävla skitprovet.
Det är liksom inte meningen att jag ska plugga någonting känner jag. Kan jag inte bara ha rika föräldrar istället som kan ge mig jättemånga miljoner så jag aldrig mer behöver öppna en skolbok i hela mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ok, jag inser att jag låter väldigt mycket förälder nu men 30 av 40 är vädligt ett bra resultat, tror det är ett ytterst litet fåtal som sätter det på första försöket. Mattedelen har alltid varit hit n' miss för mig.
Jag fick 1.6 första gången jag gjorde provet för övrigt så slappna av lite...
Postat av: Anonym
Föräldrakommentar nr2:
Om man ger upp innan man börjat så skiter det sig givetvis.
Jag bjuder på den.
Postat av: Mimmi
Käft. Låt mig få lida lite i min egen misär och självömkan.
Trackback