Inte Sverige

Idag när jag åkte hem från Stina efter att ha blivit bjuden på fantastiskt god sockerkaka (och ätit upp halva), så såg jag min brors kompis på bussen, som var best man på hans bröllop. Han går ensam mot bussen bärandes på en trasig plastpåse, vinglar, sluddrar och kan inte riktigt fokusera blicken. Med andra ord påverkad av både det ena och det andra. Det är alltid obehagligt att se människor bete sig så, men extra jobbigt när det är någon man känner eller åtminstone vet vem det är.

Visserligen kan jag bete mig likadant när jag tar nattbussen hem klockan fyra en lördagskväll, men det här var en torsdag kvart över sex, och människan är tjugosex år gammal. Eftersom det är en nära vän till min bror, vet jag även vart hans familj bor och att det var denna han var på väg att hälsa på. Han har en lillasyster på sjutton år och jag tänker att han nog inte kommer bli särskilt uppskattad när han snubblar in över tröskeln.