Black keys

Jag fick ett brev på posten, som berättade att mina nycklar fanns till uthämtning på vårt postombud. Det var alltså dessa nycklar som jag råkade supa bort tillsammans med resten utav mina ägodelar på balen förra veckan.
När jag med mycket möda lyckats slita upp kuvertet de låg i, var en av nycklarna borta (den enda vi inte hade en kopia på), och resten var otroligt repiga och böjda. Antagligen så var det så att någon hittade min väska, och kastade ut allt ointressant innehåll, det vill säga mina nycklar.

Jag önskar verkligen jag visste när jag tappade, eller blev bestulen på min väska. Antingen kom den bort när jag ramlade på väg till Burger King, eller så blev den stulen inne på Burger King, i fyllekaoset som brukar uppstå.

Fortfarande är jag rejält sur och trött på mig själv, och önskar att jag kunde vara lite mer varsam. Ibland tror jag att jag har något slags syndrom som gör att jag inte kan hålla fast vid saker i mer än några timmar. Jag har en förmåga att välta allting i min närhet, snubbla, och tappa allting som befinner sig i mina händer. Det är jobbigt redan när jag är nykter, men när jag fått några öl i blodomloppet så blir det ännu värre.
Jag vet inte om detta är något som går att öva upp?

Ikväll har jag något storslaget framför mig hursomhelst. Jag har köpt godis för 40 spänn, har hyrt filmen Burn after Reading, med George Clooney och Brad Pitt, två av filmvärldens absolut snyggaste män. Here we go!

Kommentarer
Postat av: Glenn-Arne

Nä, det är kört, fumligheten ligger djupt inbäddad i det Lidénska DNA:t. Du får börja umgås med galningar eller barnfamiljer.

2009-05-24 @ 01:50:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0