Burn After Reading
Filmen var FUCKING FANTASTIC, som man säger om man är cool. Den genomsyrades mestadels av en känsla som kan beskrivas som "HAHA, wtf?".
Åt även alldeles för mycket godis, så nu känner jag mig ganska så spyfärdig. Jag mådde illa redan efter hälften, men det går liksom inte att sluta äta. Varför är det så? Det där är något slags universellt mysterium.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag var mest WTF och inte så mycket "fucking fantastic". Behållningen var nog CIA-chefen.
Postat av: Mimmi
Det kanske beror på att jag har extremt kass humor och skrattar fortfarande åt allt som ens kommer i närheten utav kiss- och bajshumor.
Postat av: Glenn-Arne
Det har iofs jag också men som Cohen-film betraktad tyckte jag den var sämre än väntat. Kiss och bajshumor is the shit (haha).
Trackback
