Hemma bra men borta bäst
Det är dags att bestämma sig för vad ordet 'hemma' egentligen betyder.
Idag satte jag min fot på svensk mark för första gången på 107 dagar. Jag möttes av ett högst välkomnande solsken och den där efterlängtade krispigheten i luften som bara infinner sig på hösten, samt av en mamma som först inte kände igen mig men som sken sedan upp minst lika mycket som solen och jag fick en kärleksfull kram. Jag fick lyxen att åka bil hem och under färden längs motorvägen med träd som sakta byter ut sina gröna löv mot mer färgfulla kostymer utefter väggrenen fann jag mig i att inte ens reflektera över att jag var tillbaka igen. En E6:a alltför bekant och med ett sinne som alltför lätt anpassar sig efter vägens raka och tillrättalagda mönster. Trots allt känns det fint att få tillbringa några dagar i mitt hemland, och ja, för att vara ärlig så har jag ju faktiskt bara varit i grannlandet så omställningen blir inte så oerhört dramatisk.
Efter att ha dumpat av min väska i hallen, inspekterat huset och likt en hund sniffat in alla nya dofter dröjde det inte länge förrän allting kändes precis som innan jag lämnade landet lagom. Jag rostade mig några mackor och hyvlade några skivor vällagrad ost och med ett glas mellanmjölk till det så var svenskheten på plats igen.
Nu sitter jag återigen här framför datorn som så många andra kvällar har spenderats i det här huset, frenetiskt klickande runt bland olika hemsidor i brist på tidsfördriv. J Tillman ackompanjerar min kväll och jag ser framemot morgondagen med en kanna presskaffe och kanske kan jag tillochmed våga mig på en cigarett trots min mors granskande blickar. Jag försöker inbilla mig att jag inte är många steg ifrån att faktiskt vara en vuxen människa och kunna stå för vad jag gör, och borde därmed kunna röka utan att gömma mig från en förälders blick.
Jag har även insett hur tråkig den här bloggen ser ut, då jag sällan eller aldrig lägger upp några bilder det man möts av endast är stora block av massiv text. Men det här är mer en plats där jag dumpar av mina tankar och reflektioner och mest till för min egen narcisissm.
Dåså. Snuset som jag köpte för att stilla mitt nikotinbegär på flyget får utgöra min stimulans ikväll. Godnatt.
Idag satte jag min fot på svensk mark för första gången på 107 dagar. Jag möttes av ett högst välkomnande solsken och den där efterlängtade krispigheten i luften som bara infinner sig på hösten, samt av en mamma som först inte kände igen mig men som sken sedan upp minst lika mycket som solen och jag fick en kärleksfull kram. Jag fick lyxen att åka bil hem och under färden längs motorvägen med träd som sakta byter ut sina gröna löv mot mer färgfulla kostymer utefter väggrenen fann jag mig i att inte ens reflektera över att jag var tillbaka igen. En E6:a alltför bekant och med ett sinne som alltför lätt anpassar sig efter vägens raka och tillrättalagda mönster. Trots allt känns det fint att få tillbringa några dagar i mitt hemland, och ja, för att vara ärlig så har jag ju faktiskt bara varit i grannlandet så omställningen blir inte så oerhört dramatisk.
Efter att ha dumpat av min väska i hallen, inspekterat huset och likt en hund sniffat in alla nya dofter dröjde det inte länge förrän allting kändes precis som innan jag lämnade landet lagom. Jag rostade mig några mackor och hyvlade några skivor vällagrad ost och med ett glas mellanmjölk till det så var svenskheten på plats igen.
Nu sitter jag återigen här framför datorn som så många andra kvällar har spenderats i det här huset, frenetiskt klickande runt bland olika hemsidor i brist på tidsfördriv. J Tillman ackompanjerar min kväll och jag ser framemot morgondagen med en kanna presskaffe och kanske kan jag tillochmed våga mig på en cigarett trots min mors granskande blickar. Jag försöker inbilla mig att jag inte är många steg ifrån att faktiskt vara en vuxen människa och kunna stå för vad jag gör, och borde därmed kunna röka utan att gömma mig från en förälders blick.
Jag har även insett hur tråkig den här bloggen ser ut, då jag sällan eller aldrig lägger upp några bilder det man möts av endast är stora block av massiv text. Men det här är mer en plats där jag dumpar av mina tankar och reflektioner och mest till för min egen narcisissm.
Dåså. Snuset som jag köpte för att stilla mitt nikotinbegär på flyget får utgöra min stimulans ikväll. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
