Inte Sverige

Jag vaknade imorse klockan nio, sedan vaknade jag en timme senare igen och insåg att jag var försenad till jobbet. Sedan jobbade jobbade jobbade jag till klockan var sju, då fick jag springa hem, vila en halvtimme och sedan tvätta mig lite under armarna och springa till nästa jobb, för att komma hem nu, klockan fem. Ja, eller jag kom nog hem för tio minuter sedan, men jag har hunnit gå på toa och få munchies och trycka i sig en burk majs.
Ensam vinglade jag hem på stadens gator och torg efter att ha jobbat på min bar och sedan imundigat X antal alkoholhaltig drycker. Ont hade jag i min kropp efter att ha legat ned endast en halvtimme denna horribla dag. Ont gör det fortfarande i min kropp så jag skall alldeles strax inta vertikalt läge i min fantastiska bädd, men först ska jag ställa klockan på att gå upp igen så jag hinner med ännu mera jobb imorgon.

Kanske ska jag även försöka mig på att laga lite mat. Eller är majs en tillräckligt bra näringskälla för att kunna somna nöjd och belåten? Håhåjaja.

Mina hälsningar går ut ikväll till...mmmmmmmm donuts.

Tvättschemat på det här stället är utformat så att vår våning får tvätta på tisdagar och söndagar. Jag har inte tvättat på ungefär två veckor, och därmed har jag nu inget rent att ta på mig längre, framförallt inga rena underkläder vilket jag löser genom att alltid gå i myskläder som inte kräver sådant trams som någonting under.
Idag har jag enbart druckit kaffe, ätit pizza och gjort annat alldeles utan mening och som krävt minimalt med rörelse. Det vill säga, jag har inte tvättat, jag får inte tvätta förrän om 5 dagar och jag ska jobba hela helgen vilket innebär vistas bland folk, vilket i sin tur betyder att jag måste se acceptabel ut och inte lukta svett och instängt.

Denna dagen har även gett mig lite lätt ångest, då jag använde mina sista pengar på hemkörningspizza och jag är inte helt hundra på när min nästa lön kommer. I mitt gula Camel-paket finns tre cigaretter kvar. GÖTT.

Bara någon vecka efter att jag kom hit insåg jag att behovet att sätta sig ner och få ner tankar i skrift skulle bli överväldigande då jag inte hade regelbunden tillgång till dator. Därmed gick jag till närmaste bokhandel, köpte det billigaste blocket med linjerade papper jag kunde hitta, men jag kostade på mig en riktigt vacker penna som skulle göra det till en njutning att skriva.
Trots detta har jag inte åstadkommit någonting. Tills igår.

Detta block har legat på mitt golv och gapat tomt, där de vita sidorna med sitt budkap om en icke existerande produktivitet liksom hånade mig och min oförmåga att skriva.

Igår kväll gjorde jag det fatala misstaget att dricka en kopp kaffe klockan nio på kvällen, vilket dock var en nödvändighet då jag inte bajsat på tre dagar och behövde något som satte fart på min mage. Detta ledde dock till en sömnlös natt, och då tv:n bara visade plågsamt hjärndöda program och jag läst ut alla böcker jag tagit med mig, och jag till och med läst min kokbok från pärm till pärm, fattade jag pennan och fyllde sida efter sida.
Känslan i mitt sinne och i min kropp gjorde att jag kunde somna, sov lika djupt som en koma-patient och vaknade 16:30 idag.

Då det för tillfället regnar utomhus, tänkte jag gå och förpesta mitt rum med lite härlig cigarettrök, äta ett knäckebröd och sedan försöka sova mig till en något sånär normal dygnsrytm.

Förresten har jag fått ett jobb till; på en gaybar.