Återkomsten II
Min dator bestämde sig för att tillfälligt kollapsa för några veckor sedan, jag fattade inte riktigt vad det var när mannen på verkstaden förklarade vad det var men nu surrar den som en liten kattunge och verkar nöjd att vara tillbaka i min ägo.
För några dagar sedan kom jag hem efter ett besök hos fina fröken Schröder på andra sidan havet i den stora staden London. Idag är jag tillbaka i verkligheten.
Regnet.
En tisdagskväll som vilken annan och himlen öppnade sig så fort jag stegade ut genom bakdörren på Rema, vilket jag borde anat och tagit med mig paraply då luften hela dagen varit så fuktig att den nästan varit möjlig att dricka. Snabba steg till bussen och min för vädret något opassande tunna jeansjacka blir snabbt mörkblå istället för klädsamt ljust jeansfärgad. I min ensamhet på möjligast anonyma säte någonstans i mitten räknar jag regndroppar på rutan och längtar inte ens hem trots att jag efter många månader lyckats städa min dammhärd till rum. Jag är ensam i lägenheten ikväll men inte ens det får mig på bättre humör.
Jag stannade till ett litet tag under ett av de majestätiskt stora trädkronorna som kantar vägen upp till hemmet och kände mig otroligt pretentiös då jag njöt och fann det mycket behagligt lugnande att lyssna till ljudet av tunga regndroppar på löven ovanför mig.
Man kan nog inte påstå att jag är sådär oerhört exstatisk över att vara tillbaka i Stavanger men snart har jag nog en plan med mitt liv och då kanske saker och ting känns lite mer entuiasmerande.
För några dagar sedan kom jag hem efter ett besök hos fina fröken Schröder på andra sidan havet i den stora staden London. Idag är jag tillbaka i verkligheten.
Regnet.
En tisdagskväll som vilken annan och himlen öppnade sig så fort jag stegade ut genom bakdörren på Rema, vilket jag borde anat och tagit med mig paraply då luften hela dagen varit så fuktig att den nästan varit möjlig att dricka. Snabba steg till bussen och min för vädret något opassande tunna jeansjacka blir snabbt mörkblå istället för klädsamt ljust jeansfärgad. I min ensamhet på möjligast anonyma säte någonstans i mitten räknar jag regndroppar på rutan och längtar inte ens hem trots att jag efter många månader lyckats städa min dammhärd till rum. Jag är ensam i lägenheten ikväll men inte ens det får mig på bättre humör.
Jag stannade till ett litet tag under ett av de majestätiskt stora trädkronorna som kantar vägen upp till hemmet och kände mig otroligt pretentiös då jag njöt och fann det mycket behagligt lugnande att lyssna till ljudet av tunga regndroppar på löven ovanför mig.
Man kan nog inte påstå att jag är sådär oerhört exstatisk över att vara tillbaka i Stavanger men snart har jag nog en plan med mitt liv och då kanske saker och ting känns lite mer entuiasmerande.
Kommentarer
Trackback
