Working nine to five!
Klockan är alldeles för tidigt, jag sitter här och lyssnar på Nyhetsmorgon och hetsdricker den sista skvätten kaffe för att ha en liten chans att bli en någorlunda fungerande och tänkande människa.
Iklädd ett oerhört flådigt matchande set med byxor, skjorta och tröja i fräsigt mörkblått skall jag om cirka tjugo minuter bege mig mot mitt nya jobb på Rema 1000, mataffären som är ungefär lika hög klass på som Sveriges Netto. Sedan i måndags har jag jobbat varje dag och nästan varje dag tvingats att gå upp såhär okristligt tidigt.
Att sitta i en kassa 6 timmar om dagen med ett ständigt leende och mitt lenaste och mest inbjudande röstläge ta betalt av folk för sina inköp tror jag inte är riktigt min grej, inte heller att efter mitt skift slutat räkna ihop min kassa och hoppas på att allt stämmer då det tog mig två år att få godkänt i Matte B, men jag kommer äntligen att få ett stadigt flöde av en någorlunda rimlig summa på mitt konto så det är faktiskt värt alla axelsmärtor och kindkramp.
Åh, önskar att jag kunde bli bajnödig snart så att jag kan gå! Börjar faktiskt få lite bråttom, som vanligt. Det där är ett återkommande mysterium i mitt liv, för hur tidigt jag än går upp blir jag alltid sen! Jag förstår faktiskt inte hur jag lyckas. Kanske beror det på att jag sitter här och fjantar mig när jag borde göra mig presentabel.
Iklädd ett oerhört flådigt matchande set med byxor, skjorta och tröja i fräsigt mörkblått skall jag om cirka tjugo minuter bege mig mot mitt nya jobb på Rema 1000, mataffären som är ungefär lika hög klass på som Sveriges Netto. Sedan i måndags har jag jobbat varje dag och nästan varje dag tvingats att gå upp såhär okristligt tidigt.
Att sitta i en kassa 6 timmar om dagen med ett ständigt leende och mitt lenaste och mest inbjudande röstläge ta betalt av folk för sina inköp tror jag inte är riktigt min grej, inte heller att efter mitt skift slutat räkna ihop min kassa och hoppas på att allt stämmer då det tog mig två år att få godkänt i Matte B, men jag kommer äntligen att få ett stadigt flöde av en någorlunda rimlig summa på mitt konto så det är faktiskt värt alla axelsmärtor och kindkramp.
Åh, önskar att jag kunde bli bajnödig snart så att jag kan gå! Börjar faktiskt få lite bråttom, som vanligt. Det där är ett återkommande mysterium i mitt liv, för hur tidigt jag än går upp blir jag alltid sen! Jag förstår faktiskt inte hur jag lyckas. Kanske beror det på att jag sitter här och fjantar mig när jag borde göra mig presentabel.
Kommentarer
Trackback
