Inte Sverige

Jag kom tillbaka till Stavanger igår kväll och känslorna som infann sig då jag steg innanför dörren till mitt såkallade hem var något tvetydiga. Givetvis var det en oerhörd lättnad att kunna hala upp det där paketet med cigaretter utan att ådra sig kritiska blickar från föräldrar och även syskon, samt att de andra inneboende i lägenheten var iväg på jobb och andra spännande uppdrag, men trots det så var det den där välbekanta känslan som låg och gnagde någonstans i en odefinerbar plats i mitt sinne.

vadgörjaghär
vadhändernu

Just nu är det enda jag kan göra är att vänta, och jag är så sinnesjukt trött på allt detta väntade.

Nu får snusen vagga mig till sömns och kanske har jag kommit på bättre tankar imorgon.