Jul, jul, regnande jul
Jag vaknar någon gång tidigt på morgonen när det fortfarande är mörkt. Någon, antingen mamma eller pappa, kommer in med ett fat med pepparkakor och lussebullar som det är meningen att jag inte ska märka förrän när jag vaknar många timmar senare. Jag sover räv, och lyckas somna om igen innan de ens hunnit ut ur rummet.
Jag vaknar upp igen när solen, mot alla odds, lyser genom det täta, gråa molntäcket. Det har regnat under natten och trägården ser precis lika svampig ut som vanligt, med det gulnande gräset som sakta håller på att övergå i grått och mossan som har kommit ganska långt i föruttnelseprocessen.
Jag hasar mig ner till köket, halkar i trappan på vägen dit, och mina.. erhm... kära föräldrar sitter och ler hjärtligt med var sin kopp te. "God jul Mimmi" säger de med en alldeles för ansträngt trevlig röst för att det ska kunna komma riktigt från hjärtat.
Risgrynsgröten som brukar finnas varje julaftonsmorgon (motsägelsefullt ord förresten...) har mamma och pappa glömt bort, vilket stinger lite i hjärtat. Jag brer istället en macka och skär upp lite av den smått fantastiska julskinkan min far gjort, men smörgåsen känns som pappersmassa i munnen på mig och jag ger upp efter halva, julkänslan har fastnat i halsen.
Istället hasar jag mig tillbaka till mitt rum och landar i sängen med en uppgiven suck som jag hoppas ingen hör. Mitt rum, som är borstädat på all personlighet, ger mig inte den vanliga tröst som det brukar göra, utan får mig mest att må illa.
Jag plockar upp en bok från nattduksbordet och försöker läsa men när jag har kommit några sidor märker jag att jag inte har en aning om vad som hänt och bläddrar tillbaka och börjar om igen.
Att ligga i sängen och stirra håglöst in i väggen verkar som en mycket bättre idé. Jag skickar iväg några "god jul"- sms till diverse vänner men får inga svar.
På toaletten. Mår illa, försöker kräkas, men ingenting fungerar som det ska. Jag borstar tänderna och sköljer ansiktet med kallt vatten i ett försök att få lite klarhet. Jag ger upp och lägger mig i sängen, försöker sova ännu lite till.
God jul.
Även solen har fläckar
Jag är verkligen så jävla sämst på att trösta folk. Jag vet aldrig vad jag ska säga, det blir mest lite olika varianter på "men gumman då" och "ska jag komma och slå honom åt dig?"
Det här är ett stort problem för mig. Jag önskar att man talade om mig som "hon som alltid får en på bra humör".
Jag gör mest folk bara mer ledsna när jag försöker vara vänlig och uppmuntrande. Det är liksom inte min grej.
Jo, förutom när jag har alkohol i blodet. Då lyckas jag alltid träffa rätt och hitta de där orden som alltid verkar få folk att må bättre. Detta är ju faktiskt ganska praktiskt, för det är oftast under alkoholens verkan som man tenderar att gråta ut om sina problem på en trottoar någonstans på stadens gator.
Jag pratade nyss med en baby darling till vän, som precis hade blivit dumpad. Jag vet inte om det samtalet gjorde mer skada än nytta.
The Lidéns
När jag och min mor bråkar är det oftast på grund utav att hon hetsar upp sig alldeles för mycket över onödiga saker, till exempel att jag sover för länge eller glömmer ta ut ur diskmaskinen.
Men det beror också på mig. Oj vad det där tog emot att skriva.
Men eftersom det här är min blogg tänker jag skriva att det är till största delen hennes fel, för det är så jag vill se på saken.
Oftast är det om hushållsarbete. Jag är lat, jag borde ta mer ansvar, jag borde visa att jag är "vuxen och mogen", osv osv.
Anledningen till att jag inte bara håller med och går därifrån, vilket är det enda sättet att undvika bråk, är att jag får höra det här så himla ofta att jag inte bara orkar stå där och ta emot skit hela tiden.
Sedan skulle jag ju också kunna undvika bråk genom att helt enkelt sluta vara "lat, oansvarig och bortskämd" men ptja, det är ju inte lika roligt.
Jag finner någon slags morbid njutning i att reta upp mamma. Jag försöker hela tiden ta det till högre nivåer och få henne att börja skrika.
En gång slog hon mig till och med.
En annan gång blev hade jag både mamma och pappa emot mig, och de blev så arga att de höll fast mig på golvet och vägrade låta mig gå. När paniken hotade att kväva mig slogs jag lite för att försöka komma loss, blev de ännu argare och skällde på mig för att jag slogs.
<3
Familjekärlek!
Min kära mor brukar ibland ge mig lite "diskreta" pikar om min hälsa.
Scenario 1:
Jag har skitbråttom till bussen och riskerar att bli sen till skolan (ovanligt...), så jag utmanar ödet och frågar mamma om hon kan göra mig en tjänst och köra mig till bussen. Hon säger då "Du tror inte att du behöver röra lite på dig då?"
Scenario 2:
Mamma och jag bakar kakor. Jag äter lite deg, hon säger: "Är du verkligen säker på att du ska äta det där? Du behöver nog inte mer nu."
<3
Hehe
Jag dammsög just mitt rum för första gången på... ungefär ett halvår. Jag fann en del ganska otrevliga saker, typ äppleskruttar under soffan och monstruöst stora dammtussar under min säng.
Vi har haft "julstädning" hela dagen och jag har inte tvättat händerna någon gång under dessa timmar, förrän precis för en liten stund sen. Vattnet som rann av mig var grått.
Tänkte bara att det här är sådan information alla sitter och längtar efter en härligt mörk, blåsig lördagseftermiddag.
"Att kräkas /verb/ (synonym till spy, vomera, kasta upp) är att kasta upp osmält eller halvsmält mat genom munnen"
Jag är så sjukligt trött på mänskligheten.
Jag hatar alla.
Vill kräkas.
*arg*
Jag har precis sett filmen "Det stora blå" och jag lämnar tv:n med lite blandade känslor. Fin film osv, men skitdåligt slut. Fan.
SPOILER-VARNING!!!
Ja, ok, basic plot är att en tjej och en kille blir kära, killen tycker väldigt mycket om att dyka och älskar vattnet mer än sin tjej. I slutet är tjejen gravid och killen bestämmer sig för att dyka ner till havets botten och dö. För att han vill hitta en sjöjungfru.
Fan vad arg jag blir.
Egoistiska jävla svin.
Dagenz
Dagens outfit:
byxor: H&M
linne: H&M
väst: H&M
strumpbyxor: H&M
trosor: H&M
BH: H&M
Kvalitets-tv
På tv6 går vid denna tidpunkt en fantastisk serie vid namn Highlander. Introt ackompanjeras av en bombastisk låt som liknar något av Queen, och snubben som kallas Highlander springer omkring i mörka gränder med en fladdrande läderrock.
Det första replikskiftet som sker i denna serie är:
- Oh but I can. (med betoning på "Oh".)
School's out
Jullov! Oerhört efterlängtat och välbehövligt. Det enda jag ska göra är enbart sådant jag vill. Förutom att plugga, för jag ligger efter och det är faktiskt mitt sista år på gymnasiet, så för en gångs skull kan det vara bra om jag anstränger mig lite och lämnar in mina arbeten.
På min lista finns saker som att äta, läsa, dricka alkohol, pussas och faktiskt även träna. Jag tycker om att röra på mig nuförtiden!
Restless legs
Saker jag vill göra just nu istället för att vara i skolan:
1. Vara i en mycket fin lägenhet belägen i Majorna
2. Kaffe & cigg någonstans med någon trevlig människa
3. Dricka öl
4. Sova
5. Äta ostbågar (längesedan nu faktiskt, flera månader sen!!!)
1. Vara i en mycket fin lägenhet belägen i Majorna
2. Kaffe & cigg någonstans med någon trevlig människa
3. Dricka öl
4. Sova
5. Äta ostbågar (längesedan nu faktiskt, flera månader sen!!!)
It's a nice day to start again
Idag satt jag bredvid någon okänd liten etta eller tvåa i datasalen, och hon skulle dra ett filmcitat för att verka kulturell och bildad. För det fösta kallar hon filmen för "Lockstock" och sedan börjar hon påstå att de säljer dildos i filmen. De pratar visserligen om att göra detta, men det inträffar aldrig.
Jag skrattade inombords och tyckte lite synd om hennes försök till att imponera på sina kompisar som egentligen inte verkade bry sig.
Sedan insåg jag att jag förmodligen är likadan. Jag brukar ibland berätta om saker jag läst på diverse forum, och utnyttja mina teatertalanger till att låtsas att det är vänner till mig som gjort dessa saker, och i sällsynta fall även jag själv.
Now I'm ready to close my eyes
Helst av allt vill jag skriva ett manus identiskt med Lock, stock & two smoking barrels eller Trainspotting med ett soundtrack bestående enbart av Iggy Pop och Pink Floyd.
Dels för att jag älskar knarkfilmer och dels för att de filmerna är sjukt bra.
Jag inser att jag inte skall bli någon manusförfattare utan mycket hellre regissör i så fall. En manusförfattare får inte beskriva några känslor i text utan dessa måste framgå av talet, och jag är inte bra på att hålla mina texter korta och verklighetsbaserade. Jag tycker om att svänga mig med svåra ord och vackra meningsbyggnader, men detta är totalt bortkastat när det handlar om manusskrivande. Mitt ibland lite överpretentiösa språk passar liksom inte in.
Det fungerar inte när Maria, 42, säger något i stil med "Det jobbigaste av allt är att inte ha någon som obarmhärtigt kan döda alla, inte särskilt angenäma, insekter som tenderar att hushålla runt sängen när man ska sova".
>.<
Ja, jag sitter här med grov sömnbrist och försöker konstruera ihop något slags manus. På torsdag skall det vara klart och jag tycker jag är ute i ganska god tid för att vara mig. Haken ligger dock i att det skall vara ungefär 30 sidor långt samt att jag ska ha en bra idé med filmen också.
Eh.
Jag skrev en synopsis för några veckor sedan, och då hade jag en tanke bakom det jag skrev. Detta har jag givetvis glömt nu och i min förvirrade hjärnas tankegångar går inte att hitta något av intresse, och verkligen inte något som skulle kunna platsa i ett filmmanus.
"Ett filmmanus skrivs för verkligheten, medan en bok skrivs för fantasin".
Alfred Hitchcock
Och jag måste erkänna att jag trivs väldigt mycket bättre i fantasin än i en kall och ytlig verklighet.
OK
Ja. Gött alltså.
Vet ungefär vad jag ska göra med mitt liv nu.
1. Ta tag i det.
2. Sluta noja.
Sedan ska jag söka till JMG, och förhoppningsvis komma in också.
När jag är klar ska jag skriva min första bok och förhoppningsvis tjäna jättemycket pengar så jag kan bygga (få någon annan att bygga) ett kråkslott någonstans där underkylt regn och nollgradigt inte är en del utav vardagen. 
Panik!
Jag råkade vila mitt arma, stressade huvud över tangenterna på min lilla dator och därmed råkade jag också trycka in några knappar och datorn skrek i protest. Jag upptäckte sedan att jag då lyckats plocka bort adressfältet i min webbläsare, och fick panik. Jag försökte med allt, hålla inne kringla-tangenten och trycka på alla tangenter jag tyckte verkade vettiga, jag prövade även med att blunda och trycka hela handflatan över tangenterna och hoppas på det bästa.
Paniken stegrade sig och pulsen höjdes. Hur skulle jag nu - fylld av skam - kunna läsa Blondinbella och alla andra skräpbloggar jag slaviskt följer?
Hursomhelst var det bara att gå in under en av menyerna och klicka på lite saker så löste det sig, men i min förvirrade hjärna tar sådant ganska lång tid att komma på.
För övrigt, ett utav mina största hat är människor som använder "dem" och "de" felaktigt. Särskilt de som tror att de är så oerhört grammatiskt korrekta.
Ett utav mina andra hat är min böjelse för språkfascism. Jag får okontrollerbara ryckningar i händer och fötter, och bara måste påpeka stavfel och annan inkorrekthet. Jag är så trött på att märka ord men mitt språksinne gnisslar tänder så fort jag ser att någon skriver "han" när det ska vara "honom" och andra meningslösa pettitesser.
Ord jag behövde googla i det här inlägget för att inte göra bort mig med felstavningar: grammatiskt, fascism & pettitesser.
mhm
Topp tre över saker jag ständigt letar efter tillfälle att få säga men aldrig gör (så jag säger det när det verkligen inte passar istället):
3. Is it because I'm black? (med ett typiskt afro american-uttal)
2. It's my way or the highway!
1. Zed is dead baby, Zed's dead.
Dear Santa
Det spelar inte så stor roll vad jag får i julklapp alls, bara det är inslaget i bubbelplast.
I feel lucky tonight, I'm gonna get stoned and run around
Jag kände mig trött och oinspirerad, så jag hasade mig fram mot stereon och satte i Iggy.
Helt plötsligt fann jag mig själv städandes och klädsorterandes, kombinerat med misslyckade försök till att dansa sexigt med smutsiga kläder.
Iggy never lets you down.
1,2,3
Here we fucking go
Det är stabilt
Jag har en mapp på min dator som heter "never gonna happen".
Däri ligger ungefär ett tiotal olika word-dokument på ett tiotal sidor var. Det är meningen att detta skall bli böcker. Inspirationen kommer till mig när jag ligger sömnlös vissa nätter och tänker på diverse ångestframkallande saker, och jag sätter fingrarna på de silverfärgade tangenterna med en viss förväntan och en ambition att faktiskt skriva klart någon denna gång.
Men bevisen finns ju där, alla lika ofärdiga som allt annat jag tar mig för.
Little bit in love with you
De senaste 24 timmarna har mitt matintag endast bestått av
tre koppar kaffe
en morot
några pepparkakor
och ett glas cola
Av dessa 24 timmar har ungefär 22 av dem spenderats i total vakenhet.
Trots detta mår jag fantastiskt.
Man skulle kunna säga att jag svävar på rosa moln.
Jag log stort för mig själv hela vägen hem från bussen och förbipasserande bilar gav mig konstiga blickar. Jag kunde inte ha brytt mig mindre, tog några glädjeskutt och sprang sista biten hem.
Så bra mår jag just nu.
Take a walk on the wild side
När jag är sådär sjukt nervös, så som man är innan ett tal eller ett skitviktigt prov, ja så nervös är jag just nu. När dessa känslor infinner sig vill jag helst bara lägga mig ner och sova. Jag vet inte om det är för att kroppen blir helt slut av att vara på helspänn såpass länge eller någon helt annan underlig kemisk reaktion. Om fem minuter ska jag i alla fall promenera till bussen men åh vad jag vill sova, fastän jag sov mer än 12 timmar inatt.
Bajsnödig blir jag också. Även om jag redan bajsat idag.
Oh my darling Clementine
Jag åt precis en clementin. Den var ganska god, förutom det faktum att den innehöll 19 kärnor. 19. NITTON.
Can't stand my paranoia
Jag är så trött så trött men ack så sugen på ostbågar. Tyvärr måste jag transportera mig bort till Statoil för att kunna förtära dessa och det känns som en alltför tung uppgift just nu.
Förut var jag och fikade med Jossan och vi fick pratat igenom vissa saker som kändes väldigt skönt att få sagt. Thank heaven för Karma och kaffe med påtår, annars hade jag känt mig förfärligt ensam ikväll.
Video killed the radio star
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1487488&BroadcastDate=&IsBlock=
Imorse ringde, som jag hade anat, Morgonpasset i P3 upp mig och jag fick ett mycket tjusigt sång-o-gram tilldelat mig. Jag kan inte lyssna på klippet själv för hela datorn hänger sig när jag försöker uppdatera till en nyare version av den där uppspelningssaken, som sidan säger att jag behöver.
Tack Frida!
Sleep the clock around
Just nu är så jag så trött att jag inte vet vad jag ska ta mig till, men Frida har fått mig att lova att jag ska vara vaken nu. Tydligen ska jag inom den närmsta halvtimmen få det viktigaste samtalet i hela mitt liv, eller något sådant. Jag har en känsla av att det är lite överdrivet och att det kommer vara typ morgonpasset som ska ringa och väcka mig. Man vet liksom aldrig med den damen, om hon menar allvar eller ej.
Hursomhelst var jag ute och ölade med Stina igår, vilket inte gör det så värst mycket roligare att kliva upp halv åtta.
Känner mig ändå ganska redo för det där samtalet nu faktiskt.
The golden arches
Mycket om promenader till och från mitt gym nu, men jag ville bara upplysa om att varje gång jag skall dit går jag förbi två stycken McDonalds. Inte en enda gång har jag stannat för att köpa något, inte ens när jag är helt slut efter träningen och desperat suktar efter lite energi.
Är så stolt över mig själv!
No fun with my babe
En annan anekdot ur mitt fantastiska liv:
Igår när jag var påväg hem från gymet (värst vad jag låter hurtig, men jag har bara tränat i ungefär två veckor, efter ett uppehåll på några år), så satt jag bredvid ett par på bussen. Båda två typiska Onsalabor, hon: tajta dyra märkesjeans, svarta skinnstövlar som såg dyra ut, svart figursydd kappa som också såg oerhört exklusiv ut, shoppingkasse från Peters Dandy. Han: backslick, skjorta, loafers, goose-jacka, bögig röst.
Killen försöker upprepade gånger luta sitt huvud mot tjejens axel, när hon tillslut knuffar undan honom och blir skitsur. Verkligen förbannad. Börjar skrika om att hon har ont och redan sagt detta flera gånger.
Jag tänker, stackars honom, vad hemskt att vara tillsammans någon som skulle skälla ut en för att man hyvlar osten fel eller bara vill visa lite kärlek och omtanke.
This is swiden änd wi are very international
Idag när jag flanerade igenom Kungsmässan påväg till gymet, gick jag förbi en nyöppnad sushibar (som förövrigt ligger precis bredvid McDonalds). Vad ser jag inte, om inte en liten asiatiska som står i kassan. Jag tycker bara det är så komiskt, förmodligen är hon adopterad eller något, och är bara ett pr-trick för att lura i kunderna att sushin är gjord av proffs.
Eller så är hon faktiskt skitgrym på att göra sushi, man vet ju aldrig.
För övrigt nös jag precis så att det kom saliv över hela skärmen.
2 cool 4 school
Varje vecka som jag har lyckats gå till skolan varje dag, och inte tagit en enda sovmorgon, så blir jag riktigt stolt över mig själv. Detta är ju självfallet inte särskilt bra, det borde inte vara så svårt att kunna gå upp i tid varje morgon och stanna kvar på alla eftermiddagslektioner.
I måndags hade skolan någon slags idrottsdag, men de som inte läser kursen idrott slapp detta, vilket innefattade mig. Den morgonen vaknade jag halv två, och därmed var min dygnsrytm för resten av veckan fuckad, vilket innebär att jag sov till halv ett igår (började nio), och halv elva idag (börjar halv tio).
Mamma väcker mig varje morgon och jag går upp och äter frukost och allt sådant där, men filen i mina flingor gör mig så satans frusen att jag måste lägga mig i sängen och tina upp lite innan jag kan ta på mig kläder och borsta tänderna.
Ja, det är ju inte så svårt att förstå vad som händer sedan.
Nobody's perfect
Blondinbella har någon slags tjänst där man kan följa hennes blogg via mobilen. Jag tycker uppriktigt synd om de människorna som tycker att detta verkar vara en bra idé att testa.
Sedan förstår jag inte riktigt vad man ska säga när man får den här informationen i telefonen. Om någon råkar se. Jag skulle skämmas oerhört om det var jag.
I'm waiting for the man
Tänk om man någon gång fick en låt som Jakob Hellmans "Hon har ett sätt" tillägnad sig. Då skulle jag dö lycklig. Alternativt Kings of Leon - Sex on fire.
I just don't know what to do with myself
För ungefär en månad sen började jag skriva på uppgiften vi fått i psykologin: Identitet. Jag skrev två sidor hur lätt som helst, eftersom detta är en uppgift som passar min narcissistiska personlighet oerhört väl. Sedan var det läggdags, och fram tills nu har jag inte ens öppnat dokumentet igen. Jag har deadline kl.00:00 ikväll och börjar känna mig lite smått stressad.
Till uppgiften hörde att man skulle ha en bild på sig själv när man var liten, och jag tog mig an den uppgiften med stor entusiasm. I en hel dag satt jag och kollade igenom alla fotoalbum och alla skokartonger fyllda med underexponerade bilder tagna med en trasig kamera.
Jag hittade ett som jag fastnade för och behöver bara genom att titta på det börjar jag längta till Siarö, platsen där kortet är taget. Egentligen är Siarö ett hemskt ställe, eller det har blivit det i alla fall. De senaste åren där har jag fått tillbringa enbart tillsammans med mina föräldrar och en drös jättegamla släktingar som jag inte har något gemensamt med överhuvudtaget. Dessutom ligger ön i Östersjön och bräckt vatten är inte det trevligaste att bada i då det tenderar att vara fyllt med sjögräs, eller "slebbisar" som pappa fortfarande envisas med att kalla dem.
Dagens i-landsproblem
1. Jag brände mig på handdukstorken
2. Jag irriterade mig på hur ologiskt knäckebrödsförpackningar är konstruerade. Det är ju omöjligt att öppna dem utan kniv och utan att smula ner hela köksbordet.
