Inte Sverige

Ibland, när jag lägger huvudet i en speciell vinkel och står i ett smickrande ljus, kan det nästan se ut som om jag har käkben. Jag blev så glad närjag upptäckte detta, så numera spänner jag alltid käken lite extra och försöker sticka ut hakan, så fort jag är medveten om att någon betraktar mig i profil.

För några dagar sedan kände jag mig oerhört inspirerad och kreativ, så jag bestämde mig för att laga lite annan lunch än min vanliga carbonara-röra. Gnocci, halvstekta tomater, färsk basilika, bacon och massvis med mozzarella-ost.

Det visade sig vara ungefär det godaste jag ätit på väldigt länge.

Jag längtar så mycket efter två öl-fyllan.
Även om det på bilden ovan är det nog snarare oräkneligt antal öl och en Sex on the beach-fylla (blev bjuden på drinken!! Faktiskt!), men det är inte fy skam det heller. Här har även av någon oklar anledning Marcus på sig min mössa, och jag på mig Jossans. Jag skulle nog även chansa på att detta är tillfället då jag livligt diskuterar med en dreadsprydd herre om kommunism och veganism.

Hey remember that time when I would only smoke Marlboro?
Hey remember that time when I would only smoke Camels?

Hey remember that time when I was broke
I didn't care, I just bummed from friends

Idag har jag haft tio unika besökare! Heja mig, rekord!

Gissa vad jag gör nu?
MYSER med en kopp te och TÄNDA LJUS, mölar i mig mörk choklad. VARDAGSLYX. Brukar alltid unna mig lite när jag är som mest nergången i min misär, då när man känner sig som fulast och mest oälskad.

En annan grej jag brukar göra när jag känner mig lite sliten och nergången är inte särskilt snabb, men effektiv.
GÖR SÅ HÄR:
Låt bli att klippa naglarna i några veckor, tvätta inte håret särskilt ofta och fixa absolut inte till det, sminka dig aldrig under en längre tidsperiod, förslagsvis lika länge som du inte klipper dina naglar. Om du färgar håret ofta, låt utväxten komma fram, gärna någon decimeter eller så. Raka inte heller benen eller armhålorna under denna period.

En månad senare gör man allt detta, som egentligen borde vara en del av vardagen, och VIPS så känner man sig skitsnygg.

Dagens beauty-tip från Mimmi!
(alltså jag gör det faktiskt på riktigt)

När jag kom hem idag var jag på relativt bra humör för en regning dag i början på Mars, trots att mina skor läckte in och att paraplyet var trasigt. Ja, och trots att det inte fanns någon god mat att laga till i hemmet och även om det inte gick något bra på tv.
Jag hade haft en ganska lyckad dag i skolan med trevliga konversationer och ville nästan ge mig själv en klapp på axeln för att jag klarat av vissa moment av dagen så galant. Efter några timmar framför datorn råkar jag läsa något som får mitt humör att sjunka lika plötsligt som Titanic. Suck.
Jag hade ännu en gång intalat min naiva lilla hjärna att jag hade något att hoppas på, men inser att det förmodligen inte kommer bli så. Alls.

Jag ska fortsätta mina fruktlösa försök att få någonting att hända men jag tappar hoppet mer och mer faktiskt.

Sedan är det så himla mycket min stil att förstora upp minsta lilla fjantiga småsak till drastiska propotioner och vara övertygad om att jordens undergång är nära. Eller i alla fall min undergång.

På torsdag fyller jag hur som helst år och det enda jag önskat mig är pengar, och några skivor för att kunna låtsas att jag har en respektabel skivsamling.
På lördag kör jag iväg mamma och pappa ur Residenset för lite partaj vilket jag tror kommer bli ganska skoj. Om allt går som jag vill med vissa av de inbjudna vill säga.

Jag märkte precis att det ligger en nyckel på mitt golv. Den dök upp idag, bland alla klädhögar och skolpapper och jag har ingen aning om vart den leder. Tycker det är lite läskigt, jag kan inte riktigt förklara varför.

För övrigt brukar jag alltid bli sjukt sugen på kaffe sent på kvällen. Förstår inte varför, det är ju då man behöver det som minst, särskilt som jag har börjat utveckla någon form av sömnsvårigheter på senaste tiden. Valerina hjälper knappt ens längre. Det är så synd om mig, jämt!

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka skor jag vill ha, båda ger mig megacravings! Ett par crocs i en härligt vårig färg, eller de fräcka Buffalo-skorna. Fleecetröjan är dock självklar, skönt med lite uppfriskande blått, och så matchar jag med ett par söta trosor till det. Och så en käck liten bandana för att pigga upp dagen!

Spotify rekommenderar mig musik. Ibland bra, och ibland mindre bra.
Jag chansade och klickade mig in på en Chris Garneau.

Hans nästan kvinnolika, sällsamt stillsamma stämma träffar mig med en sådan kraft att jag nästan trillar baklänges. Det känns som att världen stannar upp ett litet tag och inget annat än musiken existerar under några minuter.

Chris Graneau.

Mina axlar värker så jag nästan gråter, så som det alltid blir när det är alldeles för kallt. Jag märker inte ens att jag går runt och spänner mig förrän jag kommer hem på kvällen och ska lägga mig och sova. Det är först då jag slappnar av.

Mina ögon är så trötta att jag måste resa på mig och göra några upphopp med jämna mellanrum för att jag inte ska däcka rakt ner på datorn.

Min mage skriker efter mat men jag har inte tid att äta och förresten har jag hört att det inte är bra att äta efter klockan åtta på kvällen.

Det mitt psyke och min kropp längtar mest efter i hela världen just nu är att ta en sked morfinberikad hostmedicin, lägga mig ner i min nybäddade säng, sjunka ner bland mina fyra kuddar och sväva bort mot okända drömlandskap. Sedan ska jag sova i några dagar och när prinsen väcker mig med sin kyss ska det vara tjugo plusgrader och sol. Att marken nyss varit täckt med smutsgrått snöslask ska det inte finnas några spår av överhuvudtaget och min muskelvärk får gärna vara någon annan stans än i just min förbannade kropp.

Men tyvärr är det här en omöjlighet denna fördömda intetsägande onsdagskväll. Imorgon har jag deadline och jag försöker faktiskt bli klar i tid. All heder åt mig och mina patetiska försök, men det har inte hänt så mycket mer än några futtiga meningar sen jag öppnade Word för tre timmar sedan.

Jag sitter mest och vältrar mig i självömkan, lyssnar på The Mama's & the Papa's, drömmer mig bort till alla andra ställen än just precis här. Gaza, Darfur, Afghanistan, vad som helst. Om jag dör under en bombattack slipper jag i alla fall tänka på skolarbete.

Jag mår extremt illa av till synes ingen anledning alls (eller jo, det beror på att jag endast ätit kanelbullar samt ostbågar idag), jag har tappat bort en 500-lapp och min mobil har förmodligen kollapsat för evigt.

De femhundra kronorna är mitt största problem just nu. Jag minns att jag i fredags la denna sedel någonstans, på ett "säkert ställe", för framtida användning. Idag kan jag inte för hela mitt liv komma på vad detta ställe var, så mitt rum är helt upp och ner i jakten på lyckan.

Mobilen är också ett problem, då jag behöver komma i kontakt med omvärlden.

Sedan är min mage extremt gasig. Alltså, vi snackar riktig ballongmage här, men min kropp vill inte hjälpa till med att få ut det så jag får liksom pressa ut fisarna så hårt att jag nästan kissar ner mig.

Och imorgon börjar skolan igen.

Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna detta?

Jag kliade mig precis så hårt i ögat att jag inte riktigt kan se ordentligt och det rinner ganska våldsamt. Men ack så skönt det var att få klia.

Jag har tänkt på en sak. VARNING FÖR DJUP FILOSOFI. Massörer/massörskor, personliga tränare, hudterapeuter, ja helt enkelt människor som är utbildade inom friskvård och sånt, de får mig alltid att må så himla bra. Inte bara fysiskt, utan jag känner liksom någon slags trygghet när jag är i närheten av människor som dessa, som oftast är en välvårdad kvinna  strax under trettioårsåldern, som är precis sådär lagom smal och ser naturligt vacker ut osminkad. Jag får oftast ett infall av att jag vill gråta ut i deras famnar och öppna upp hela mitt hjärta.
Detta är ett stort mysterium.



De senaste timmarna har jag förövrigt roat mig med att skapa spellistor i Spotify och googla bilder på snygga människor.

Mina föräldrar är och hälsar på min farmor över natten, och således har jag huset för mig själv.
Hittils har jag hunnnit med detta:


Har hunnit plåta Dagenz outfit (Stinas byxor, mammas tröja, klänning från igår som jag inte orkat ta av mig. Accessoar: fett hår och en härlig odör av unken öl)

*SPEXAR LITE*


Har ätit middag framför tv:n (färdigmat, vad annars), här har jag också handen i en burk med pepparkakor, andra handen greppar krampaktigt om fjärrkontrollen och i mitt knä står en popcornskål. Har ferre.
Jag bör kanske även tillägga att jag faktiskt har ögonbryn, även om den senaste bilden kanske kan ge intrycket av motsatsen.

Jag skall också tillägga att det var jättejobbigt att ta alla dessa bilder. Jag fick springa fram och tillbaka till stativet och pilla med massa inställningar och prova flera hundra (MINST!) olika poser. Allt för mina fanz.

Jag har precis avslutat min nya kvällsrutin:

- stretcha, för att förhoppnigsvis vara lite vigare än typ, ETT KYLSKÅP
- göra armhävningar (PÅ TÅRNA)

Jag klarade tio armhävningar och jag är fan stolt. Innan har jag klarat kanske en, möjligtvis två, men då har jag varit så darrig i armarna efteråt att inte ens klarat av att lyfta en penna.
På mina gympapass jag går på ibland har vi några armhävnings-set, men då fuskar jag alltid och gör på knäna. Nu jävlar ska det bli liv i luckan och jag ska få biceps nog att brotta ner alla äckel som tror att det är okej att tafsa på mig på krogen.

ONCE UPON A TIME I WAS FALLING IN LOVE
BUT NOW I'M ONLY FALLING APART

Helt serri, en av åttiotalets bästa låter. Nej, den bästa låten av alla tider någonsin.
Jag kan inte lyssna på den låten utan att fälla åtminstone en liten tår.

Just nu: lyssnar på Total Eclipse of the Heart med Bonnie Tyler, äter choklad (som jag har spillt och det har smält ner mellan tangenterna), och *gråter stilla*.

EVERY NOW AND THEN I FALL APART

Jag känner mig så ihålig, tom.

Jag förvirrar mig in bland mina egna tankar som egentligen inte har någon mening och tror ibland att jag kommit på vad som får kugghjulen att snurra. Det där som ibland betitlas som "jag" kryper längre in i de mörka vrårna. Avstånden ökar och helst av allt vill jag... Nej. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag vill, kugghjulen fortsätter att snurra ändå.

Jag tror att jag ska koka ägg istället.

Kanye West.
Det är lite fjantigt men jag är full av beundran inför denna man.
Ja. Man.

Snälla. Kan NÅGON ENDASTE ENDA MÄNNISKA förklara för mig varför det ska vara så svårt att vara ärlig?

Jag hatar när allting är såhär ovisst, jag vill kunna ha struktur och planering i min vardag, även om man kanske inte alltid kan tro det.
Ibland är det skitsamma, men när det hänger på sådana här viktiga saker som, ptja, vad som kommer hända med mitt liv den närmaste tiden, då skulle det vara väldigt uppskattat att få ett ärligt svar och inte bara massa äckliga kräkframkallande jävla floskler.

Just nu tänker jag på en sak: det enda positiva just nu med att min boyiz går vid namnet Fritte är att man kan kalla honom Fitte när han är elak.

Pixies. Ja. Fan vad fint det är och trots att jag får lite huvudvärk och min tinnitus protesterar, kan jag inte sluta lyssna på högsta volymen, ja, trots att den här datorns högtalare knappt ens är godkända för att lyssna på något överhuvudtaget så kan jag inte sluta lyssna på Pixies.

Synd bara att de är så fula. Jag tror det är anledningen till att de aldrig riktigt slog igenom, faktiskt, om man ska vara sådär cynisk och bitter. Fula människor blir inte kända helt enkelt.
Om man inte heter Blondinbella eller Linda Rosing.

Kärlek är för dom