Inte Sverige

Idag har jag haft tröttma. Trots fylla två dagar i rad har jag inte varit bakfull, mycket märkligt. I alla fall ingen sådan där påtaglig bakfullhet med illamående och huvudvärk. Jag har inte ens varit så där extremseg man kan vara, när ett toalettbesök känns som en bergsbestigning.
Men jag har tröttma. Mest utav allt är det livet jag är trött på, livet och skolan.
Imorgon har jag redovisning i psykologin, samt inlämning i engelskan. GISSA VAD? Jag har inte gjort något av det. Suck.

Jag vill sova och vakna upp igen i slutet av Maj.

Jaha. Idag har varit en ganska så förjävlig dag. Allting började med att jag glömde köpa gräddfil till dippen och sen gick det bara utför.
Jag har bråkat med mamma igen för första gången på länge, jag har inte kunnat äta något mer än frukost på hela dagen utan att må extremt illa. Anledning oklar.

Och så till det som sänkte mig mest utav allt och fick mig att bryta ihop och gråta framför datorn.

Jag anmälde mig ju till högskoleprovet för några veckor sedan, och så tänkte jag att det nog vore klokt att öva sig litegranna innan. Började alltså kolla på några gamla prov och redan efter tjugo minuter inser jag hur otroligt jävla värdelös jag är. Det som jag trodde skulle gå bra, ordförståelse, fick jag 30/40 rätt på. Det var här min första gråtattack kom. När jag sedan börjar på den matematiska delen känner jag hur tårarna börjar bränna i ögonvrån redan på första uppgiften.
Nu har jag suttit i en timme och jag ger upp. Jag vill verkligen inte göra provet, det kommer bara att sänka mitt självförtroende till botten och få mig att inse att jag ju egentligen är korkad. Mina föräldrar har, med ganska gott resultat får sägas, försökt lura i mig hela mitt liv att jag faktiskt har en lten gnutta intelligens. Nu har jag äntligen insett hur mycket de ljugit för mig, så nu är det dags sluta göra bort sig mer genom att faktiskt tro att jag har något att komma med.

Jag ska aldrig mer öppna munnen.

Jag hatar Högskoleverket. Det blir ju inte bättre heller av att båda mina bröder fått 1.9 och 2.0 på det jävla skitprovet.

Det är liksom inte meningen att jag ska plugga någonting känner jag. Kan jag inte bara ha rika föräldrar istället som kan ge mig jättemånga miljoner så jag aldrig mer behöver öppna en skolbok i hela  mitt liv. 

Fan vad bra jag skriver när jag är full, märkte jag precis när jag kollade igenom inlägget jag författade sent i natt. Orden bara kom till mig och jag behövde inte ens anstränga mig för att komma de där relativt välformulerade meningarna. Kanske blev det något osammanhängande, men ändå. Från och med nu ska jag alltid göra mina skolarbeten sent efter en utekväll.

Idag har jag ätit två ägg och massvis med linfrön, så nu börjar tarmarna säga ifrån och ber mig att skynda till toaletten.

God kväll alla mina fans. Jag har precis lagt mig i sängen, varit duktig och tvättat av mig sminket fast borstat tänderna har jag faktiskt inte orkat med.
Jag är för full för mitt eget bästa, även om effekten börjar avta något. Det snurrar inte lika fullt så mycket som när jag kom hem, som då när jag fumlade med nycklarna och stod i några minuter och försökte träffa rätt i nyckelhålet.

Eh. Jag har även spytt ikväll. När jag satt på den hemska äckliga jävla Kungsbacka-pendeln på väg hem helt ensam, så känner jag hur illamåendet börjar krypa upp i halsen och jag sitter och spyr i en skräppåse och försöker ignorera folks blickar.


Det tog mig väldigt lång tid att skriva det här inlägget då jag behövt skriva om nästan alla ord pga. min oförmåga att träffa rätt på tangenterna.
God natt, nu ska jag sova på min kudde prydd med rosa elefanter.

JAG ÄLSKAR FRIDA HON ÄR BÄST!

Just nu sitter jag i Fridas flådiga våning, iklädd hennes morgonrock och lyssnar på när hon duschar. Ikväll ska jag bli kalasfull.

Gott så.

ÄR SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV!!!
Inte ens Pixies och White Stripes hjälper mig på bättre humör.

SAKER SOM FÅR MIG ATT BÖRJA GRÅTA: Vi hade deadline förra veckan på en marknadsföringsuppgift. Jag kollar på intranätet för att se om det blivit rättat och möts av texten "Ej inlämnat". Mitt hjärta stannar i några sekunder, för jag vet ju att jag gjorde klart skiten och mailade in i tid.
Jag kollar bland skickade mail, och inser att jag GLÖMT BIFOGA FILEN!!!!! Det är i sådana här ögonblick jag allvarligt funderar på vad som är fel med mig.

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med
samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger!
Lycka till!

1. Vad heter du? Mimmi
2. Ett ord på fyra bokstäver: majs
3. Flicknamn:  Mimmi
4. Pojknamn: Musse
5. Yrke: Mat-tant
6. Färg: majsgul
7. Klädesplagg: Mössa
8. Mat: Majs
9. Sak i badrummet: Majs (om man bajsat efter att ha ätit majs)
10. Plats/stad: Malta
11. En orsak att vara sen:  Munsex
12. Något man skriker: Mutta
13. Film: Memento
14. Något man dricker: Minttu
15. Band: Muse
16. Djur: Majsorm
17. Gatunamn: 
18. Bil: Mercedes
19. Sång: Magical mystery tour
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Masshysteri

En äggmacka och en kopp kaffe till trots så skakade mina händer okontrollerat och jag försökte prassla extra mycket med papprerna så att ingen skulle märka när jag ordbajsade om kärnkraft på naturkunskapen imorse. Jag kände mest för att bara skrika rakt ut åt alla och helst utav allt riva ut ögonen ur alla mina klassisar enbart för att de tittade på mig. Jag får märkliga infall av att vilja kaskadkräkas enbart av tanken på att hålla i en redovisning inför folk och när jag är som djupast inne i transen av nervositet säger jag massa konstiga saker i tron att jag har åsikter värda att lyssna på. Suck.

Ikväll lyssnar jag på Philemon Arthur & the Dung.

Blir bara så trött på mig själv ibland. Jag driver alltid saker för långt, säger fel saker, eller onödiga saker först och främst. Ibland, men detta är ytterst ytterst sällan, så önskar jag att jag var en sån där tjej med rakt, blondt hår som klädde i tajta märkesjeans och goose-jacka. En typisk Kungsbacka-bo med andra ord. Dessa människor verkar inte några problem över huvud taget, mer än vilka kläder de ska ha på sig och vilken mascara de ska använda.

Men sen inser jag vad det är jag tänker, när jag egentligen tillbringar större delen av min vakna tid åt att intensivt hata just dessa människor.

Eh, har inte kommit särskilt långt på min redovisning heller, och jag är så trött att jag skulle kunna somna var som helst.

Det är sjukt jobbigt att äta ostbågar när man sitter vid datorn, eftersom man blir så himla kladdig om fingrarna, och så måste man hålla på och torka av det för att inte kladda ner tangentbordet.

Nästan bland det värsta som finns är när det kliar på tungan, eller under fötterna. Det sticks och är sjukt obehagligt, men man kan liksom inte göra så mycket mer än att bita sig skithårt i tungan, och under fötterna är jag så kittlig att jag inte kan klia mig själv utan att det kittlas.
*HaTaR*

Vad jag gjort hittils istället för att plugga:
- bajsat (bara för skojs skull liksom)
- ätit
- ätit lite mer
- gått på promenad (aka rökt en cigg)
- gick på toa igen
- dansat naken för mig själv


(Jag gillar listor)

Självklart pluggande jag ingenting igår, med följden två besvikna lärarblickar.

Nu är jag här igen, lyssnar på Pixies och äter sockerkaka. Enda skillnanden från gårdagen är väl att jag inte är bakis, och att jag ligger ner istället för att sitta, för pluggar gör jag definitivt inte.

Idag skapade Frida en fanclub till mig på Facebook, 25 medlemmar redan och still going strong! Alla älskar mig, det bara är så.

Ja, och lördagen var mycket trevlig. Det var fylla och arga föräldrar på morgonen som tyckte att vi städat för dåligt, vilket visserligen var sant, men jag tycker de kunde ha skonat mig i alla fall några timmar tills min huvudvärk mildrats något.
Sedan städade vi sjukt noggrant in minsta hörn (JAG SKOJAR INTE), och fortfarande efter det så får man massa gnäll och anklagelser slängt på sig, det känns faktiskt inte så roligt.
Jag tänker ignorera allt negativt just nu och fokusera på hur kul jag hade i lördags, även om större delen av kvällen är ganska (väldigt) dimmig och jag bara har några få minnesfragment som dyker upp med jämna mellanrum och jag gömmer ansiktet i händerna och skäms. Egentligen är det ganska meningslöst att skämmas, för alla andra var minst lika fulla som jag.

Nu ska jag snickra ihop en vad som förmodligen kommer bli en ganska värdelös naturkunskapsredovisning, då jag har större delen av mitt material på kontot i skolan, samt äta lite överbliven choklad och sega ostbågar.
Life is good.

Saker jag verkligen, verkligen borde göra:
- förbereda redovisning i naturkunskapen
- psykologiinlämning imorgon
- inlämning till texten imorgon

Saker jag gör istället:
- *facebookar*
- äter sockerkaka
- kollar på dålig tv
- läser dåliga bloggar

Jag får lite lätt ångest av mitt beteende, jag vet hur jobbigt det kommer bli imorgon om jag inte gjort dessa saker men istället sitter jag här och bara sitter. Idag har jag suttit så mycket att min ena skinka somnade, faktiskt. Det var sjukt obehagligt.

Jag sitter här i min ensamhet och luktar illa i munnen men med härliga rökelsedofter virvlar runt i rummet och väger upp mina egna odörer.
Jag sitter här och funderar på framtiden. Nej, oroar mig är nog ett bättre ordval. Jobb, pengar, betyg, tid, utbildning... Jag slits åt så många olika håll på samma gång, jag vill alldeles för mycket för bara en enda människa.
Idag tog jag ett litet steg i någon slags riktning och lämnade in min anmälan till Cambrigde certificate in Advanced English. Kvinnan i receptionen nickade uppmuntrande till mig och önskade mig lycka till och jag hoppas att jag kommer kunna ta mig själv i kragen och göra det som behövs för att klara det.
Snart ska jag även genomföra ett högskoleprov. Suck. Jag bävar.

Imorgon ska jag göra mitt bästa för att dränka mina sorger i alkohol, och på söndag ska jag yttra de ord jag, och många andra med mig, sagt allför många gånger, ofta med stark övertygelse om att det faktiskt är sant. "Jag ska aldrig mer dricka alkohol", kanske en pizza och chips på det, medveten någonstans i bakhuvudet att ett alkoholintag är planerat redan till onsdag. Life is good.

Idag sprang jag 6 kilometer på löpbandet utan att knappt ens bli andfådd. Sen blev jag bajsnödig och var tvungen att sluta, även om det kändes som att jag med lätthet hade kunnat springa lika mycket till. Det var befriande.

Imorgon skall jag bli kalasfull. Dels för att jag ska ha kalas, och dels för att jag har tre liter vin samt X antal öl som ska drickas upp. Eh, ja, jag ska självklart bjuda lite av det också. Tre liter vin till bara lilla mig lär ju få ganska ouppskattade biverkningar såsom alkoholförgiftning och magpumpning.

Idag ska jag förbereda mig inför morgondagen med att läsa ut alla halvfärdiga böcker jag ar liggandes överallt i hela rummet och sedan ska jag sova. En lång skönhetssömn är ganska välbehövligt om man heter Mimmi just nu känner jag.

Det här är vad jag blev väckt av imorse. Det ger mig lite denna :') känslan.

ÄNTLIGEN NITTON, jaaa, så meningsfull ålder, verkligen. Kul att få presenter och tårta av mor & far i alla fall, samt ungefär en miljard grattis på Facebook (har svarat på alla, det tog mig cirka 10 minuter), sockerkaka och en mycket behändig och fin mugg av Stina, ett ciggpaket och en tablettask av Cissi, en folköl av Frida, samt blivit sjungen (sjungd? vad fan säger man?) för ett antal gånger under dagen.
Nu ska jag sussa till lukten av mina rosor som står bredvid sängen och vakar över mig, samt försöka smälta alla de kolossala mängder tårta och kaka jag ätit under dagen. I kronologisk ordning: 2 bitar tårta, en halv sockerkaka, 2 tårtbitar till samt en stor mängd glasstårta. Because I'm worth it!

Idag när jag åkte hem från Stina efter att ha blivit bjuden på fantastiskt god sockerkaka (och ätit upp halva), så såg jag min brors kompis på bussen, som var best man på hans bröllop. Han går ensam mot bussen bärandes på en trasig plastpåse, vinglar, sluddrar och kan inte riktigt fokusera blicken. Med andra ord påverkad av både det ena och det andra. Det är alltid obehagligt att se människor bete sig så, men extra jobbigt när det är någon man känner eller åtminstone vet vem det är.

Visserligen kan jag bete mig likadant när jag tar nattbussen hem klockan fyra en lördagskväll, men det här var en torsdag kvart över sex, och människan är tjugosex år gammal. Eftersom det är en nära vän till min bror, vet jag även vart hans familj bor och att det var denna han var på väg att hälsa på. Han har en lillasyster på sjutton år och jag tänker att han nog inte kommer bli särskilt uppskattad när han snubblar in över tröskeln.