Inte Sverige

Sitter här i en svettig lägenhet, äter äcklig müsli och känner mig lite heartbroken och allmänt tragisk. Min dystra sinnesstämning ackompanjeras fint av Mumford & sons och jag funderar på framtiden återigen, så som det alltid blir när man har för lite att göra.
Anledningen till att jag sa upp mig från en fast, regelbunden inkomst (och oerhörd tristess) var att jag skulle styra upp mitt liv och faktiskt ta tag i skiten, men jag trivs alldeles för bra med att odla celluliter med arslet parkerat i soffan.

Nu ska jag doppa Dots Doble Sjokocookies i mjölk och bygga på mitt bukfett.

Nu är det krig! Grannarna på våningen ovanför har förfest och spelar musik, ja om man ens kan kalla det musik? Det är ett oljud, något som får mina trumhinnor att gråta av sorg och deras högtalare för evigt traumatiserade.
Eftersom min musiksmak är så överlägset fantastisk blåser jag på med det bästa som går att finna i Spotify och hoppas att de inser vad riktig musik faktiskt innebär.

Dock blandas de sanslöst enformiga basgångarna från övervåningen med mina melodiska noter och resultatet är väl inte så värst överjordiskt vackert, men jag ska banne mig stå på mig.

NU JÄVLAR

KOLLA HÄR

Det där är min arbetsplats och jag är inte lite stolt över mina fantastiska chefer och alla mina wörkmates.

Jag kom tillbaka till Stavanger igår kväll och känslorna som infann sig då jag steg innanför dörren till mitt såkallade hem var något tvetydiga. Givetvis var det en oerhörd lättnad att kunna hala upp det där paketet med cigaretter utan att ådra sig kritiska blickar från föräldrar och även syskon, samt att de andra inneboende i lägenheten var iväg på jobb och andra spännande uppdrag, men trots det så var det den där välbekanta känslan som låg och gnagde någonstans i en odefinerbar plats i mitt sinne.

vadgörjaghär
vadhändernu

Just nu är det enda jag kan göra är att vänta, och jag är så sinnesjukt trött på allt detta väntade.

Nu får snusen vagga mig till sömns och kanske har jag kommit på bättre tankar imorgon.

Japp, jag klarade det! Lite småberusad var jag nog fram tills det att jag landade i stockholm och drack fin-cappucino för nästan fyrtio spänn.

Idag mår jag inte direkt på topp, alldeles för lite sömn och en frukost bestående endast av torftig torr müsli bidrar nog till detta. Jag sitter i alla fall på vandrarhemmet och väntar på att städpersonalen ska bli färdig med sitt så jag kan lägga mig i sängen och förhoppningsvis sova några timmar.

Snusar som en galning gör jag också då jag både min hals och mina föräldrar motsäger sig mot min överkonsumtion av cigaretter.

Imorgon ska jag på dop av min brorsdotter och jag längtar efter att klappa och snusa på en fin och len liten bebis, men mest av allt längtar jag efter att komma hem till lägenheten och fisa ljudligt och illaluktande i min egen säng.

Klockan 05:10 ska jag sitta på flygbussen ut mot Sola Lufthavn. Klockan är nu närmare två och jag har precis snubbat in genom dörren efter alldeles för många öl för vad som borde vara acceptabelt när man ska agera nykter i passkontroller. Kaffekokaren är igång och rester av gårdagens middag står på uppvärmning. Förutom att jag precis nös fem gånger på raken så borde detta vara nog med goda förutsättningar för att jag ska kunna stiga ombord på flyget om cirka sex timmar. Så länge jag inte tänker att "ääh jag är vaken, en film klarar jag nog att se på utan att somna", kommer allting att gå prima.

Men...

Jag är ju den värsta tidsoptimist som går att finna. Vid den här tidpunkten borde jag ha plockat fram en väska, jag borde ha börjat packa och jag borde ha satt på ännu en laddning med kaffe, men självklart så ligger jag fortfarande här i soffan och stressar upp mig över allting som är ogjort.

Nu jävlar. Nu har jag rest mig upp ur soffan. KOM IGENN WOHOOOO

återkommer med uppdatering

Första gången jag såg Robyn live var på Arvikafestivalen 2007 och det ändrade hela min uppfattning om denna fenomenalt fantastiskt  underbara kvinna. När hon stod där på scenen blev jag totalförälskad och har sedan dess inte kunnat komma över denna (obesvarade) kärlek.

Vår DJ på baren har den senaste tiden spelat en väldig massa Robyn och det gör mig glad i hjärtat.
En av stammisarna är en kille som kommer in varenda helg, utan undantag, med glitter runt ögonen, stor rosett i håret och ofta iklädd väldigt färgglada tights och förra helgen såg jag honom dansa med ett oerhört passionerat och inlevelsefullt uttryck i ansiktet till tonerna av Dancing on my own och sedan dess har jag Robyn gått nonstop i mina högtalare. ÅHH min kvinna!

En gång i tiden var det inte mycket annat som upptog min tid än böcker. Instäng i min kammare nedgrävd under täcken och filtar avverkades många tusen sidor av andra världar, men någonstans på vägen mellan mitt rum och det så kallade vuxenlivet med jobb och ansvar tappade jag bort min läslust.

Igår jobbade jag mitt sista pass någonsin på det jobb som fått min rygg att krökas mer än någonsin och min ölhavararm att kröka mindre. Detta betyder att jag har fått tillbaka lite av mitt liv och jag kan därmed återuppta denna läsfrenesi. Ett problem kvarstår: jag bor i ett land där alla bokhandlar enbart säljer böcker på ett språk som inte är fullt lika njutbart och inte riktigt går att försvinna in i så som dess svenska motsvarigheter. Lösning finnes: på fredag gör jag en kvick visit i moderslandet och uppbunkring av en herrans massa böcker är planerat, vilket lär behövas då jag ska sitta instängd i en klaustrofobiskt liten båthytt i alldeles för många timmar tillsammans med delar av min familj.

Min dator bestämde sig för att tillfälligt kollapsa för några veckor sedan, jag fattade inte riktigt vad det var när mannen på verkstaden förklarade vad det var men nu surrar den som en liten kattunge och verkar nöjd att vara tillbaka i min ägo.

För några dagar sedan kom jag hem efter ett besök hos fina fröken Schröder på andra sidan havet i den stora staden London. Idag är jag tillbaka i verkligheten.

Regnet.

En tisdagskväll som vilken annan och himlen öppnade sig så fort jag stegade ut genom bakdörren på Rema, vilket jag borde anat och tagit med mig paraply då luften hela dagen varit så fuktig att den nästan varit möjlig att dricka. Snabba steg till bussen och min för vädret något opassande tunna jeansjacka blir snabbt mörkblå istället för klädsamt ljust jeansfärgad. I min ensamhet på möjligast anonyma säte någonstans i mitten räknar jag regndroppar på rutan och längtar inte ens hem trots att jag efter många månader lyckats städa min dammhärd till rum. Jag är ensam i lägenheten ikväll men inte ens det får mig på bättre humör.

Jag stannade till ett litet tag under ett av de majestätiskt stora trädkronorna som kantar vägen upp till hemmet och kände mig otroligt pretentiös då jag njöt och fann det mycket behagligt lugnande att lyssna till ljudet av tunga regndroppar på löven ovanför mig.

Man kan nog inte påstå att jag är sådär oerhört exstatisk över att vara tillbaka i Stavanger men snart har jag nog en plan med mitt liv och då kanske saker och ting känns lite mer entuiasmerande.

Tänkte att jag skulle sova några timmar innan jobbet. Jag var så dödstrött att jag somnade mitt i sms-skrivande och vaknade upp med smink i hela ansiktet och ett hår som står åt alla håll fast inte på ett snyggt sätt. Typiskt.

Jag är numera min egen kvinna igen, istället för att min kropp och mitt sköra psyke ska tillhöra Rema 1000 Hundvåg. Den 24:e augusti jobbar jag mitt absolut sista pass och det kunde verkligen inte ha kommit lägligare för snart är jag på väg att kollapsa.
Delvis av min egen vikt då smågodishyllan är farligt lägligt placerad när jag som oftast jobbar med att fylla på läsken. Idag fick jag även den stora äran att fylla på nytt smågodt vilket visade sig vara ödesdigert för min självdisciplin och hungerkontroll. Eller kanske inte så mycket hungerkontroll, mer den där känslan då man är lite småsugen men inte riktigt kan sätta fingret på vad som skulle passa bra att hetsäta. Det är när dessa känslor uppstår som jag trycker lösgodis när ingen ser och dessa känslor infinner sig ganska så frekvent.

Nåväl, jag har i alla fall sagt upp mig från skitjobbet och idag är en bra dag!

Jag tar mig en liten sängfösar-öl för att slappna av lite och tänker att en gång i tiden så tycke jag faktisk inte ens om smaken av öl?!?

Efter en kväll med stressigt jobb i baren är den där första ölen när man äntligen får sätta sig ner det absolut bästa jag vet. En öl och en cigarett och jag mår tiptop igen efter att ha svettats och svurit i mungipan åt besvärliga kunder.
Tänk, så det kan gå.

Jag borde:

- fixa en ordentlig middag istället för bara mackor
- städa och diska
- prata med min chef
- ta kontakt med människor igen
- rensa min "garderob" (golvet)

Vad gör jag?

Tar en efter maten(mackorna)-öl och kollar på Prison Break tills jag slocknar istället.

Sitter här i en något oren soffa och ÄTER VINDRUVOR? Denna plötsliga hälsochock kanske kommer sig av att jag tryckt i mig pizza två dagar i rad och att jag ständigt smyger förbi hyllan med lösgodis på jobbet och mölar i mig när ingen ser. Hehe.

Blev lite grinig på mig själv när jag klev av bussen på väg hem från jobbet, då jag slogs av att jag glömde påsen med min frukost jag inhandlat. Filétbacon, mango, bönor i tomatsås, bröd, svindyr Tropicana-juice, en fläskfilé jag tänkte ha till middag också. Självklart står den kvar inne på kylen och jag får nöja mig med knäckebröd och ost.

Jag tilldrar mig vid vissa tillfällen en del märkliga blickar, när jag kommer med påståendet att pizza är godast kall, och till frukost. Nu är ju inte detta helt sant för vissa pizzor kommer inte helt till sin rätt av kylskåpsköld, så som den jag tuggar på nu (köttfärs, paprika, jalapenos, tortillachips), men en vanlig capricosa eller andra lite enklare varianter är en ren delikatess!

Om en tio minuter ska jag till jobbet och le falskt mot alla äckliga kunder och det ger mig ett lätt tryck över bröstet och får mig att vilja dra ungefär hundra täcken över huvudet och aldrig komma ut ur min lilla gömma.

Det blir helt enkelt mer hetsätande av pizza och ignorera att jag inte ens har mod nog till att säga upp mig.

Tar en klunk trippel espresso iskaffe, kliar mig i ögonen eftersom jag fortfarande inte orkat tvätta bort gårdagens smink och kurerar min bakfylla med ett äpple.
Efter lite McGyver-trixande med silvertejp på en glappande högtalare kan jag nu även lyssna på Animal Collective med ordentligt ljud. Då det är så varmt ute att man nästan smälter bort gömmer jag mig i skuggan och röker inomhus för den rätta rebelliska känslan.

Snart tänkte jag även koka ägg. Åh, ägg!

HA HA HA HA HA HA HA

Reklam för en skiva med Norges nya favoritdansband - Contrazt.

Dricker smoothies ur ölglas. Oh the irony!

Vaknade upp av att solstrålarna stekte min hud till knaprigt kycklingskinn och bestämde mig för att vakna och dricka lite vatten istället. Insåg att jag var kalasbakis efter att ha smygsupit mig själv redigt packad på jobbet igår. Kanske att jag inte gjorde mitt jobb lika oerhört fantastiskt som vanligt men oj så mycket roligare det blev! Mina chefer bryr sig nog knappast då den ena av dem röker gräs på en daglig basis och den andra bjöd mig på två shots igår.
Kom hem, fyllefacebookade och talade ut via sms, vilket jag ångrar lite smått idag, men blev glad då jag såg solen och kletade in mig med lite solkräm för att kanske lyckas bättra på min obefintliga brunfärg och kanske skaffa ett par tusen fler fräknar.

Men nä. Nu är himlen täckt av moln, självklart, på min lediga dag. Igår när jag jobbade exakt alla timmar det är sol på vår terass var det självklart molnfritt med en såndär perfekt behagligt svalkande bris, i torsdags när jag var ledig var det likt nu en stålgrå himmel jag hade utanför fönstret.

Nu ska jag dricka iskaffe, det är min nya grej.

Sitter och hetsdricker kaffe medan jag försöker göra mig någorlunda presentabel inför jobbkväll och funderar på hur smärtsamt det kommer vara att jobba i dessa skor. Då jag bara använt de en gång vill jag liksom att de ska vara värda den smärre förmögenhet jag lade ner på skönheterna.
Jag tänker nog överge den tanken och återgå till att bara trippa omkring på de här hemma medans jag sminkar mig, och köra på dr. Martens som vanligt när jag klampar runt och plockar glas.