Inte Sverige

Jag är så extremt trött att om jag stängde ögonen just nu, skulle jag somna på en minut, även om jag sitter extremt obekvämt. Trots att jag har hinkat i mig kaffe för att hålla livsgnistan uppe så är jag liksom ur balans.
Om det inte vore för de löften om picknick jag hade hört skulle inträffa idag, hade jag nog aldrig ens klivit upp ur sängen. Imorse när jag vaknade, började jag gråta av tanken på att behöva gå upp. På allvar.

Nu mår jag extremt illa av någon anledning jag inte vet varför, och jag känner mest utav allt för att återigen bara lägga mig under en sten.

MEN NÄ, nu är det lite positivitet som gäller här känner jag.

JAG ÄLSKAR LIVET.
JAG ÄLSKAR LIVET.

"Side effects were listed as dry mouth, frequent micturition, constipation, small black feces, anorexia and weight loss."

Jag tyckte detta var hysteriskt roligt. En bieffekt av denna produkt jag kollade på är alltså anorexia? Jag får det inte riktigt att gå ihop, faktiskt. Kan tyvärr inte berätta vad det var för produkt på grund utav lite olika anledningar.

Titta på den här mannen. Skäggstubben, vecken i pannan, den nonchalanta rynkningen av huden mellan ögonen, ögonen... ALLT. Åh. En sådan man.
Han är förmodligen den enda i hela Sverige som kan komma undan med att i tv4:s serie Labyrint yttra repliken "Den här katten jamar inte längre vettu".

- Nejd

I meningar som till exempel:
Jag satt uppe på hustaket och blickade ut över nejderna. Det är en sån Astrid Lindgren-känsla över det ordet. *myser*

För övrigt: det är få saker som är så rakt igenom GÖTT som en kopp kaffe efter maten. Och sedan är det få saker som verkligen äcklar mig, men när man hittar en skalbagge i kaffet är det inte så jävla gött. Faktiskt.

Idag är jag bakfull. Det kan bara betyda en sak.
Att jag var ute igår! Och jag hade sjukt roligt. Trots att jag bara sovit mindre än tre timmar inatt är jag nöjd.

Gjorde även en så kallad Walk of Shame, det var inte kul att gå igenom mittgången av bussen med allas blickar på sig, i gårdagens smink, klackskor, samt en aura av öldoft runt omkring mig.

Nu är jag hemma, och har fortarande inte orkat duscha eller ens tvätta av mig sminket. Tänkte fortsätta på det där konceptet med ögonblicksbilder, mest för att det ser lite roligare ut än bara en textmassa, så det här är hur jag ser ut just nu:



Under sjalen kan man även skymta min bröstkorg med den charmanta nyansen av kokt kräfta. Bränd hud är det nya svarta har jag hört.

Just ja. Det första jag gjorde när jag hade startat datorn, var att öppna Spotify och sätta på... vilken låt? FLO RIDA SÅKLART!

Ikväll har jag två val.
Antingen stannar jag hemma, gör klart allt jag ska göra i pluggväg och går och lägger mig nöjd med mig själv.

Eller, så sätter jag mig på Rumpans uteservering och dricker öl med Stina, och går och lägger mig nöjd & full, men vaknar upp stressad och mindre nöjd imorgon med tusen saker att göra.

JAG VILL HA ÖL!

Idag sitter jag och skrattar högt för mig själv åt detta. Alltså, verkligen högt.

Har även suttit ute i solen i några timmar och bränt sönder min stackars hud samt begåvats med några nya fräknar.

Filmen var FUCKING FANTASTIC, som man säger om man är cool. Den genomsyrades mestadels av en känsla som kan beskrivas som "HAHA, wtf?".

Åt även alldeles för mycket godis, så nu känner jag mig ganska så spyfärdig. Jag mådde illa redan efter hälften, men det går liksom inte att sluta äta. Varför är det så? Det där är något slags universellt mysterium.

Glömde även nämna att det inte ens var min egen mobil som försvann på balen, utan Stinas som hon så godhjärtat lånat ut till mig. Detta ger mig ännu mer skuldkänslor och min ånger blir ännu djupare.

Samt att eftersom jag tappade nycklarna tillsammans med mitt ID-kort, så började mamma och pappa noja, och ville byta ut våra lås. Att jag sedan en vecka senare får tillbaka nycklarna, och vi därmed kunde behållt de gamla låsen utan problem, får mig att känna mig som världens uslaste människa i princip.

Jag fick ett brev på posten, som berättade att mina nycklar fanns till uthämtning på vårt postombud. Det var alltså dessa nycklar som jag råkade supa bort tillsammans med resten utav mina ägodelar på balen förra veckan.
När jag med mycket möda lyckats slita upp kuvertet de låg i, var en av nycklarna borta (den enda vi inte hade en kopia på), och resten var otroligt repiga och böjda. Antagligen så var det så att någon hittade min väska, och kastade ut allt ointressant innehåll, det vill säga mina nycklar.

Jag önskar verkligen jag visste när jag tappade, eller blev bestulen på min väska. Antingen kom den bort när jag ramlade på väg till Burger King, eller så blev den stulen inne på Burger King, i fyllekaoset som brukar uppstå.

Fortfarande är jag rejält sur och trött på mig själv, och önskar att jag kunde vara lite mer varsam. Ibland tror jag att jag har något slags syndrom som gör att jag inte kan hålla fast vid saker i mer än några timmar. Jag har en förmåga att välta allting i min närhet, snubbla, och tappa allting som befinner sig i mina händer. Det är jobbigt redan när jag är nykter, men när jag fått några öl i blodomloppet så blir det ännu värre.
Jag vet inte om detta är något som går att öva upp?

Ikväll har jag något storslaget framför mig hursomhelst. Jag har köpt godis för 40 spänn, har hyrt filmen Burn after Reading, med George Clooney och Brad Pitt, två av filmvärldens absolut snyggaste män. Here we go!

Förra helgen var jag hemma, och gjorde taffliga försök till att plugga. Jag fick inget gjort utan stressade ihop allting dagen innan istället, som vanligt.

Denna helgen har jag varit, och kommer att vara hemma.

Känslan i min kropp just nu är att JAG VILL GÖRA NÅGONTING. Gå på bio, ta en promenad tillsammans med någon... vad som helst! Jag orkar inte längre bara sitta framför datorn eller ligga i min säng.
Hur skönt det än är att slippa tvätta håret och sminka sig så är jag trött på det här nu.

Så här ser jag ut just nu, när jag drömmer mig bort och väntar på bättre tider:

Jag går in på den sida som ligger högst upp bland mina bokmärken, tv.nu, lusläser tablån men finner absolut INGENTING som ens skulle kunna vara det minsta roande.

Det här är min min när jag gör en uppgiven suck och sätter mig vid Facebook istället. Inte ens någon Så ska det låta ikväll heller! Lika bra att dö.

 

Jag har precis äitt världens största måltid, bestående av omelett, bönor, couscous samt bacon. Ovanpå detta åt jag sedan någon äcklig slags mandelbakverk mamma hade köpt, sedan ett äpple.
MEN JAG VAR FORTFARANDE INTE MÄTT.
Så jag tog en skål glass.
Och ett till äpple.

Nu funderar jag på att promenera bort till Statoil och köpa godis, för det är ju trots allt fredag!

Jag kan inte sluta lyssna på Flo Rida's låt Right Round. Det här är nog något av det mest skamfyllda jag någonsin erkänt här.
MEN DEN ÄR JU SÅ BRA!

Såhär ledsen blir jag när jag tänker på hur lång tid det kommer gå innan jag sätter min fot ut i nattlivet och blir full igen.

Jag är faktiskt jävligt bra. Jag klarade av i princip hela engelska C-kursen typ tre dagar. Allt skickades in igår, denna gången med TIO minuter kvar till deadline. Livning on the edge! Jag är stolt över mig själv, för jag hade ett val. I måndags var jag extremt nära på att ge upp och skita i alltihop, men så tog jag mig i kragen och gjorde klart allting.
Nu har jag bara lite småsaker kvar att fixa klart, så har jag mitt slutbetyg! Detta hade jag tänkt ägna ledigheten åt, eftersom öldrickning är en omöjlighet då jag inte har några pengar.

DAMN vad jag är ölsugen. Suck. Pappas folköl here I come.

Det är jobbigt när man faktiskt har stängt ner facebook och sitter och skriver på det man ska göra, och sedan upptäcker så sanslöst bra musik som Death in Vegas. Varför har jag aldrig lyssnat på detta innan? Gud vad jag älskar Spotify.

Nu ska jag testa mig själv. Jag tänker stänga av internet en timme, och när denna timme har gått ska jag vara klar med min bokanalys. Om inte... vet inte riktigt vad jag ska straffa mig själv med. Ingen sömn och få IG på proven imorgon? JAA.

Sedan tycker jag det är lite roligt att en av karaktärerna i boken jag skall analysera, Algernon, finns med i Words ordbok. Möjligen på grund utav det faktum att boken är skriven av herr Oscar Wilde och denne man är en av de största författare som någonsin funnits. Eller, jag har läst mer välskriva böcker sett till det faktum av litterär njutning jag brukar kräva av en bok, men Oscar Wilde har en förmåga att få mig att *LOL*.

Dessutom:
Algernon: All women become like their mothers. That is their tragedy. No man does. That's his.

Typ det mest klockrena citatet någonsin? Förutom att jag aldrig skulle vilja träffa en man som var som min mamma. Men det är en annan sak.

Min vana trogen vill jag i det här läget ge upp. Tänka att "äh jag tar det en annan dag, det löser sig". Det jag ska göra är seriöst skitsvårt och jag orkar inte. Min hjärna har kopplat ur sig nu och lämnat över till tankar så som "öl, sömn, mat...", det vill säga allt utom en blinkande markör i Word som uppmanar mig till att tänka på allvarliga ting och vill tvinga mig att producera något jag inte är kapabel till.

Jag rotar desperat i skafferiet efter något okänt, gömt lager av choklad som skulle kunna bli min räddning, men förblir tomhänt.
Pappa: Men, du kan ju ta lite fruktyogurt istället?

ALLTSÅ VA? Jag är en kvinna!!!!!! JAG BEHÖVER CHOKLAD!!!!!!!!! Jag vill INTE ha fruktyogurt!!!!!!!!!



Och så vill inte fittbloggen publicera mitt inlägg heller.
*Vill döööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö*