Inte Sverige

Vårt vardagsrum i det här huset gör verkligen skäl för sitt namn. Här tillbringar man större delen utav varje dag, antingen framför tv:n, ätandes, eller förfestandes. Ibland händer det att man vaknar på soffan också efter att antingen ha stensomnat framför televisionsapparaten någon apatisk dag, eller då man kommit hem askalas och inte orkat ta sig till sin egen säng.

I vardagsrummet finns ett gigantiskt fönster, vilket är trevligt då utsikten härifrån faktiskt är ganska så makalös, men det utgör även ett problem under soliga dagar då luften inomhus värms upp till ungefär hundra grader. Så nu ligger jag här på soffan och svettas som en gris för att jag inte orkar gå och byta till någon svalare outfitta än fleecebyxor och sovtröja.
Egentligen borde jag göra något vettigt, ja egentligen MÅSTE jag göra något vettigt; gå till polisen och anmäla mitt försvunna pass och plånbok, gå till Svenska konsulatet för att skaffa nytt pass, gå till banken och skaffa mig ett bankkort... The list goes on. Men nej. Eftersom jag är en värdelös och orkeslös människa fortfarande ganska grovt ångestfylld efter fredagen klarar mitt psyke inte så mycket mer än att ligga och svettas på soffan.
Jag borde faktiskt skjutas.

10:03 Vaknar, börjar gråthulka, ber mamma ringa mig, berättar att jag supit bort pass och plånbok och bakisångestgråter lite till. Får den sympati jag fiskar efter men inte förtjänar.

10:30 Hetsäter lite överbliven tårta.

11:00 Inser på vägen ner till affären för att köpa cigaretter att jag fortfarande är redigt berusad.

11:20 Sitter och skrattar för mig själv, min patetiskhet (är det ett ord?!) och det faktum att jag trots tjugo stora år ännu inte lärt mig att sluta supa bort viktiga saker.

11:25 Upptäcker att någon (jag??) spillt alkohol över fjärrkontrollen, skrattar åt att den trycker på knappar av sig själv, slutar skratta när något händer så det inte längre går att kolla på tv.

12-19:30 Bakismaraton i soffan (UTAN TV!!!)

19:30 Orkar inte dippa chipsen så häller ner allting i dipskålen och äter med sked.

Min kaffekopp förtjänar egentligen ett eget inlägg. Jag önskar att jag orkade ladda min kamera och bjuda er på lite flärdfulla bilder, men då måste jag anstränga mig och leta efter laddaren också och det är jag alldeles för nyvaken för att mäkta med.

Hursomhelst, denna kopp var något jag fann i skåpet och claimade som min efter bara några dagar. Den är vit, med texten Hot Chocolate i versaler längs med hela överkanten, och inte alls särskilt skön att dricka ur men den håller kvar värmen bra i mitt svarta guld. För någon månad sen tappade jag den även i golvet så numera finns det inget öra på denna lilla kopp, men under dessa månader har vi utvecklat ett fint förhållande, jag och koppen, så jag tänker inte byta till någon av de andra två kopparna i skåpet eller för den delen svika min kopp å det grövsta genom att, åh hemska tanke, köpa en ny.

Nu ska jag njuta av att det är tre timmar kvar tills jag måste springa till bussen eftersom jag förmodligen kommer lyckas bli sen trots detta enorma tidsöverskott, och jag ska planera min frukost och förhoppningsvis hinna bajsa en gång till.

Idag är det torsdagen den 25:e februari. Snön faller lite lätt utanfö och himlen har ungefär samma färg som den skitiga disktrasan som hänger över kökskranen.
Klockan fyra börjar jag jobba, vid tiotiden är jag förhoppningsvis hemma igen.

Idag är en sådan dag som kunde varit vilken annan dag som helst, den betyder ingenting och ingenting speciellt kommer hända en dag som denna.

Nu har jag iallafall gått upp ur sängen, dock fortfarande iklädd min oerhört flådiga fleecedress som jag sover i varje natt för att slippa vakna upp genomfrusen. Lyssnades till kaffekokarens småprat och väntar på att den ska bli tyst snart så jag kan ta med mig mitt kaffe ut i kylan för dagens första cigarett och en rutin som jag upprepat varendaste morgon jag vaknat i detta huset.

Idag har jag sjukanmält mig från jobbet, så nu sitter jag här med skuldkänslor och känner mig lite som de första gångerna jag skolkade från skolan och känslan fortfarande var lite ovan. Rädslan för att mamma och pappa ska komma hem och ge mig en utskällning och en av de där karakteristiskt besvikna blickarna. Som tur är så befinner sig mina föräldrar 14 timmar bort men oron ligger ändå där och gnager någonstans.

Men! Jag har faktiskt rätt att vara hemma idag, då jag knappt kunde ta mig ur sängen imorse utan att bli andfådd, inte ens tanken på kaffe gav mig någon motivation. Dock känns det lite ruttet att vara sjukanmäld bara tre veckor in i det nya jobbet, men jag hoppas på att vara frisk i många månader framöver så jag kan jobba fläsket av mig.
Nu tänker jag bara sitta här i min oduschade misär och nysa så det skvätter snor i hela soffan, klaga i tysthet över en mördande huvudvärk och fundera på att kanske ta mig ner till affären och köpa bröd så jag kan äta lite smaskig ledighetsfrukost.

Idag har jag ätit: två smoothies, två knäckebröd samt en skål med havregrynsgröt toppat med linfrön och hallon. WOHO! VAD JAG ÄR BRA!

Att jag sedan skall jobba nonstop fram till lördag gör även att jag inte kommer ha tid att plåga min lever med alkohol.

Nu: laga lunchlåda till jobbet, försöka övertala min kropp mentalt att jag inte alls är påväg att bli förkyld så att jag kan jobba och tjäna stålars.

Idag har mitt matintag varit av högst schizofren grad. Från att jag vaknade vid tvåtiden till ungefär klockan sex åt jag ingenting, utan försökte mest bota min hunger med stora mängder vatten och cigaretter, helt enkelt för att jag inte orkade äta. Vid halv sju hade jag parkerat mina skinkor på soffan med en smoothie i magen, en timme senare och en smoothie till var det dags för ungefär en halv plåt nachos, sedan lyckades jag på något sätt även få plats med en halv burk chokladpålägg i min redan alldeles för uppsvullna mage.

Jag är ledig fram till onsdag och kanske är det dags för ett nytt försök med att detoxa min kropp. Håhåjaja. Det ligger massa frukt som tillhör mig på köksbänken samt en överfylld grönsakslåda, det är ju faktiskt ett ganska gott tecken på att jag kanske har lite sundhet någonstans i mitt sinne.

Jag har ätit fyra knäckemackor med ost och massa Bremykt för att det inte ska smaka så evinnerligt torrt. Jag har pillat i min navel, jag har druckit två öl och

jag är lite låg ikväll.

De senaste dagarna har jag drabbats av hemlängtan. Jag saknar min familj.

Jag saknar att vakna upp i det stora fina rummet i den stora mjuka sängen med solljuset sipprandes in mellan sammetsgardinerna. Att traska ner till ett varmt kök och slå sig ner på den vänstra sidan av köksbordet, längst in, på en stol med ett knarrande skinnsäte, dricka nymalet kaffe och kanske stoppar jag i min mun lite hembakt bröd med allsköns olika pålägg.
Ja, mest av allt saknar jag frukostarna kring köksbordet i köket i mitt såkallade barndomshem.

Vad jag inte saknar är att inte kunna komma och gå som jag vill, ta med vem eller vad jag vill hem till mitt rum eller för den delen inte alls komma hem. Det är fantastiskt skönt att slippa vara beroende av en buss som ska matcha ett tåg så fort jag vill ta mig någonstans. Att inte behöva bry sig om förebrående blickar när jag kommer hem och luktar bakfylla och cigarettrök.

Om jag bara hade ett ordentligt köksbord här i mitt hus skulle jag nog vara alldeles hundra procent nöjd. Kanske en större säng också.

Jag älskar ordet fördärvad.
Det har en sån fin klang, och på något sätt påminner det mig om Astrid Lindgren och tiden då jag var en liten knodd som inte gjorde annat än lyssnade på band där denna fantastiska kvinna läste upp sina berättelser. Varje gång jag hör ordet fördärvad hör jag även Astrid Lindgrens röst i mitt huvud läsa upp detta ord. Mycket märkligt.

Klockan är alldeles för tidigt, jag sitter här och lyssnar på Nyhetsmorgon och hetsdricker den sista skvätten kaffe för att ha en liten chans att bli en någorlunda fungerande och tänkande människa.
Iklädd ett oerhört flådigt matchande set med byxor, skjorta och tröja i fräsigt mörkblått skall jag om cirka tjugo minuter bege mig mot mitt nya jobb på Rema 1000, mataffären som är ungefär lika hög klass på som Sveriges Netto. Sedan i måndags har jag jobbat varje dag och nästan varje dag tvingats att gå upp såhär okristligt tidigt.

Att sitta i en kassa 6 timmar om dagen med ett ständigt leende och mitt lenaste och mest inbjudande röstläge ta betalt av folk för sina inköp tror jag inte är riktigt min grej, inte heller att efter mitt skift slutat räkna ihop min kassa och hoppas på att allt stämmer då det tog mig två år att få godkänt i Matte B, men jag kommer äntligen att få ett stadigt flöde av en någorlunda rimlig summa på mitt konto så det är faktiskt värt alla axelsmärtor och kindkramp.

Åh, önskar att jag kunde bli bajnödig snart så att jag kan gå! Börjar faktiskt få lite bråttom, som vanligt. Det där är ett återkommande mysterium i mitt liv, för hur tidigt jag än går upp blir jag alltid sen! Jag förstår faktiskt inte hur jag lyckas. Kanske beror det på att jag sitter här och fjantar mig när jag borde göra mig presentabel.

Tänk vad mycket jag har hunnit med sen sist. En väldigt vacker tatuering har intagit sin plats på min överarm och just nu ser den skitäckllig ut då alla sårskorpor antingen vätskar sig eller bara är äckliga.

Jag har ont i min hals och jag förstår inte alls varför. Kanske har det att göra med att jag är såpass full att jag måste blunda med ena ögoat för att kunna fokusera tillräckligt på vad jag gör. Så fort jag ansttränger mig får jag en stickane smärta i min hals och bröstkorg, och som vanilgt oroar jag mig flr cancer.

Åh nu somnar jag snart


rap och godnatt

Vid denna timme verkar det som att jag är den endaste vaken och någorlunda energisk. I flera timmar har jag inte kunnat sluta hosta eller nysa, utan någon som helst anledning. Dammallergin borde det inte vara, då hela våningen är nystädat. Jag har försökt bota denna satans hosta med nästan olidligt hett te, honungsvatten och gå några varv runt kvarteret för att få ner lite frisk luft i mina stackars rökskadade lungor.
Men nej, istället sitter jag här och försöker kväva mina hostningar och tittar på tv utan ljud för att inte väcka mina sambos. Det rinner vätska ur mina näsborrar och ögon, när jag nyser flyger det droppar av mitt snor runt omkring mig och jag är en allmänt äcklig och ohygienisk människa just denna kväll. Som tur är skall jag inte vara i närheten av någon människa vars uppfattning om min fräschhet spelar roll, vilket ger mig frihet att vara precis hur äcklig jag vill och skvätta allt snor i världen för att sedan torka av det på min hand.

Jag tänker tillbringa de närmsta dagarna med att ta hand om min kropp, mitt så kallade tempel. Mina ben pryds av ungefär hundra blåmärken i lika många olika färger, och som vanligt har jag ingen aning om hur de kommit dit. Så alltså, de närmsta dagarna ska jag bara äta grönsaker och dricka massvis med vatten. För att sedan efter några dagar igen ge efter för mina sötsugsattacker. Som alltid.

Nu nös jag precis så högt att jag tror Robin vaknade.

De senaste tre kvällarna har jag tillbringat bland skratt och leenden, massor av alkohol och en ständig ångest hängades över mig var gång jag dragit kortet för att betala för min extravagans. Igår köpte jag alldeles för många höga glas med Captain Morgan & cola, samt två stora kannor med öl. Dagarna innan dess köpte jag inte lika flärdfull alkohol, men i väldigt stora mängder, vilket gräver stora hål i min ekonomi.

Idag är jag karatebakis, men ändå har jag och Robin skurat, skrubbat och dammtorkat hela lägenheten och skall nu tillbreda en middag bestående av nachos. Åh, idag är livet lite gött trots allt, ja, trots det faktum att jag inte kan köpa så mycket som ens en liten liten matbit resten utav månaden på grund utav spenderarnerven som rycker i mig efter några öl.

NACHO TIME!!!

Klockan är några timmar förbi midnatt, och första dagen på året har därmed passerat över i den andra. Igår roade jag mig hela dagen med att kväka ur mig underfundiga och vidrigt klämkäcka meningar så som "Åh, det här är första gången jag äter på hela året", "Detta är första gången jag är ute i år", och så vidare ända till jag nästan pådrog mig en örfil på min stackars nätta lilla flickkind. Håhåjaja. Jag hade åtminstone kul.

Välkommen, du första dag på detta nya år.

Jag är inte bakfull idag. Detta är både beklagligt, men samtidigt glädjande. Det beklagliga i detta faktum består i att jag inte hade någon legendariskt onykter nyårsafton, utan istället slet och slavade på baren. Detta var inte alldeles förfärligt, utan jag fick kindpussas och önska godt nytt åt alla mina favoritstammisar och även några kära vänner. Tolvslaget däremot spenderade jag på damernas, på grund utav de två koppar kaffe jag hävde i mig femton minuter innan jobbet. Ja, jag var inte ens medveten om att timmen slagit, utan kom ut glad, nöjd och utan spänd och uppblåst kaffemage. Ett glas champange klockan 00:04 är väl inte fy skam det heller.

Det som glädjer mig med att slippa en präktig bakfylla är väl ganska uppenbart. Jag behöver inte, vanligtvis utan framgång, försöka förtränga ångesten, jag har ingen molande huvudvärk och inget irriterande sug efter mat med ohälsosamt höga fetthalter.

Nåväl, gott nytt år kära vänner och fiender!

Det är fortfarande söndag och jag har sträcklyssnat på Tom Waits, bajsat lite och druckit te i äkta söndagsanda. Det är dagar som dessa då jag möjligen en liten aning kan längta till den tid i mitt liv då allting liksom ordnat upp sig. Till den period då jag hittat mitt drömjobb, min drömman och har fullvuxna barn.

Jag föreställer mig att jag då skall ha låtit mitt hår växa ner till ryggslutet ungefär, samt på något magiskt vis ha blivit väldigt tjockt så att jag alltid kan gå omkring i en vacker fläta, och att jag har återgått till det hennaröda. Jag och min karl har flyttat till ett avlägset litet ställe i ett land som är varmt året runt, helst en trevlig liten ö någonstans där vi är bundisar med hela lokalbefolkningen, har ett mysigt litet bageri bredvid huset där vi köper nybakt bröd varje morgon och bara köper hela kaffebönor som vi maler själva. Efter att ha börjat varje dag med en flera timmar lång frukost med tidningen och fantastiskt kaffe på den ständigt soliga balkongen börjar vi båda två med att jobba, hemifrån såklart då vi har glassiga välbetalda jobb som inte kräver särskilt mycket men samtidigt är väldigt givande, faktiskt.

I huset som är väldigt ljust med stora fina fönster och fladdrande fluffiga gardiner finns det en katt och en hund, som älskar varandra såklart. På väggarna hänger förstorade fotografier från min man som är en fantastiskt duktig hobby-fotograf, det står lite urdruckna kaffekoppar här och var på lediga ytor som vi köpt från den lokala krukmakaren och.... Jag skulle kunna hålla på för alltid och dagdrömma mig bort om en tillvaro någonstans i en avlägsen framtid, trots att jag trivs oerhört bra med livet så som det är just nu, förutom att det kanske skulle kunna vara lite varmare och inte fullt så mycket regn.

Nu ska jag dricka lite mer te och äta en rostad macka. Åh, äntligen har jag blivit hungrig igen efter min orgie i onyttigheter.

Åh, idag mår jag illa. Varför? Hör och häpna, jag är inte bakfull! Nej, mitt illamående beror endast på ett intag av alldeles för mycket socker och tortillas. Endast. Jag har varit vaken i ungefär 8 timmar, och har inte ätit något som kan liknas vid en godkänd källa till näring. Robin och jag upptäckte att Charlie and the Chocolate Factory gick på tv, och vi insåg att en sådan film inte går att kolla på utan något onyttigt tilltugg, så vi traskar ner till Bunnpris och köper SNASK för ungefär alldeles för mycket pengar. Orsaken till mitt illamående att jag hetsåt allting alldeles för fort, som vanligt, och därmed inte klarat av att laga någon vettig mat.
Kanske ska jag rosta lite bröd i brödrosten vi köpte i julklapp till varandra, och götta till det med lite överbliven julskinka, som blev nästan lika god som den min käre far brukar tillaga. Åh, det är en av de få saker jag saknat med att inte vara hemma över jul. Pappsens julegalt, det är fina saker det.

För övrigt hade jag den bästa julaftonen på länge, med sjukt mycket god mat som jag är riktigt förvånad att vi lyckades med. Tydligen har jag trots allt lärt mig något av mina föräldrar och deras kokkonst.

Imorgon ska jag på mellandagsrea och jag är lite oroad över hur jag ska klara mig bland alla obehagligt stora folkmängder svettandes i varma vinterjackor och vassa ilskna armbågar som knuffas för att nå fram till alla de kläder jag också vill ha.

Förutom människor som gräver i smöret, ogillar jag även starkt alla dessa människor som envisas med att skriva "imon" när de menar IMORGON. Åh, denna grupp intelligensbefriade människor är som en böld i röven på cykelsemestern, som en rethosta mitt i natten, som en finne på hakan som aldrig går att klämma. You name it!

Förövrigt har jag varit ute och sprungit tre gånger sedan i fredags och inte druckit alkohol sedan i lördags, och jag känner mig ovanligt sund och frisk. Håhåjaja.

Imorgon ska jag till Champs. Där ska jag dricka billig öl tills jag kräks.

Här sitter jag invirad i en filt och ett täckte samt två raggsockar på mina frusna fossingar i ett tragiskt försök att hålla värmen, smaskandes på yoghurt med mango/passionsfruktsmak. Ikväll trivs jag i mig själv då jag sprungit en runda runt sjön, diskat, städat samt bokat arbetsintervju tills imorgon. Jag har även lyckats hålla mig ifrån kaffe hela dagen så jag ska kunna somna innan jag ska stiga upp igen.
Andra företeelser ikväll har även varit ett frenetiskt pillande på en härligt röd och svullen finne som växer sig mogen och fin på min haka, ett lika frenetiskt zappande bland alla existerande kanaler utan att hitta ens en repris på Simpsons eller Miami Ink. Ja, och ganska mycket ätande, och även en konstant huvudvärk i brist på koffein.

Imorgon ska bli en fantastisk dag, har jag bestämt. Imorgon vill jag vakna upp till frost, strålande sol och några minusgrader, en perfekt kopp kaffe och gärna få tid till att baja lite innan jag går på intervju. På kvällskvisten skulle det sitta fint med några pils i goda vänners lag. Om jag skulle önska så vore det skönt att inte bli alltför rund under fötterna, utan få till en sådan där härlig berusning som inträffar efter ungefär 3-4 öl, och sedan låta det stanna där. Dessvärre, om jag känner mig och min självbehärskning och ölsinne rätt kommer jag inte lyckas stanna där utan häva i mig minst sex öl i bara farten.

Men, eftersom jag ska kliva upp klockan halv sju imorgon har jag svårt att föreställa mig hur det kan bli annat än en ganska jobbig dag fylld av gäspningar som får min käke att hoppa ur led.

Lista på mina problem:

- Jag är lite småhungrig men vill inte äta, då det kommer leda till bajsnödighet, och idag är en sådan dag då jag vill att huset skall vara tomt på folk då jag sätter mig för att klämma.
- Min hals har blivit såpass dålig att jag inte kan röka mer än några få dödspinnar per dag, vilket leder till abstinens och dåligt humör.
- Diverse problem med en viss karl
- Någon har tagit av mitt smör, och GRÄVT I DET istället för att dra kniven längs med. ÅÅHHH mitt hat för människor som gräver i smöret känner inga gränser. Folk som tar för sig av smör på detta sätt visar på att de är oorganiserade, rakt i genom dåliga människor.
- Jag får inte bort vitlökslukten ur min mun.