Gåshud och slem

Jag fryser så väldigt fastän jag har dragit in elementet till datorn och jag sitter här invirad i ett av de tjockaste täcken som går att fina i huset samt en mycket kramvänlig katt i mitt knä. Ja, åh, har jag berättat om denna fantastiska katt? Missy heter hon och tillhör egentligen en av herrarna på översta våningen, men är numera bosatt hos oss. Hon tillbringar några dagar i vår våning, får lite mat och blir så fruktansvärt bortskämd med kliande bakom örat och klapp på magen att hon inte vill gå, samt att badrummet med golvvärme är väldigt lockande för en liten katt som tycker om att värma sig under badrumsbänken. Efter en dag eller två tar hon sedan första bästa chans för att springa ut genom dörren och upp till sin hemvåning för att bli matad och antagligen lika bortskämd med klappar som hon blir här. Detta är en katt man vill älska för resten av livet och alltid ha liggandes på sin mage när man är däckad framför tv:n. Sedan när hon är mätt brukar hon ställa sig utanför mitt fönster mitt i natten och jama, då hon lärt sig att jag alltid släpper in henne, och jag får lite sovsällskap vilket är oerhört mysigt (samt sängen full av katthår vilket får mig att nysa ungefär fem gånger i rad).
Just nu verkar hon även finna det väldigt intressant med mina fingrars rörelse över tangentbordet och bektraktar varje knapptryck med spänd förväntan, som om tangenterna plötsligt skall utveckla svans eller vingar och därmed utgöra något utav hennes bytesdjur.

Sedan har jag även en stor mängd slem i min hals som vägrar försvinna hur mycket varma drycker jag än häller i strupen. Att jag dessutom är både damm- och pälsallergisk gör ju inte saken bättre för min arma hals, då lilla Missy fäller oerhörda mängder hår samt att jag inte dammsugit i mitt rum på ungefär två månader. Det där är för övrigt också ett mysterium. De gemensamma utrymmena i lägenheten, köket, badet och vardagsrummet, de städar jag minst en gång i veckan, noggrant dessutom, men golvet i mitt rum är alltid täckt utav kläder då jag i panik kastat mina plagg omkring mig för att kanske upptäcka någon ny spännande kombination att ikläda sig, samt en stor mängd damm.

NU GÖR JAG DET IGEN, maler på om de mest ointressanta ting bara för att ha något att göra. Jag skall icke plåga er mer, godnatt.

Det där med ord igen.

För några dagar sen satt jag på biblioteket med en kopp hutlöst dyrt kaffe, och inte särskilt gott heller för den delen, med syftet att uppdatera mig lite om vad som händer i världen via de svenska tidningar som finns att tillgå. Jag kom över en krönika i DN och snubblade där över ordet efemärt. Detta var första gången mina ögon någonsin skådat denna bokstavskombination och eftersom detta är något av en raritet antecknade jag ordet och sparade bland utkasten för att senare slå upp.

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder efemär

eg.: som lever l. varar endast en dag; i utvidgad o. överförd anv.: som är av kort varaktighet, kortlivad, övergående, tillfällig, flyktig, utan bestående värde, dag­sländelik, dagslände-;

och jag tycker det är ett slående vackert ord som numera skall försöka införlivas i min dagliga vokabulär. Antagligen kommer ingen under trettio att förstå vad det betyder ändå men då får jag verka lite bildad och kulturell samt få äran att introducera detta fina ord för någon annan som antagligen inte riktigt kommer att förstå tjusningen i ett så flott ord som EFEMÄRT.

Calm like a bomb

Det är söndagskväll, jag har precis ätit två saftiga ostmackor och tänt nästan alla tusen juleljus. Äntligen har mitt hår torkat efter en promenad hem i ösregnet från fröken Stinas nya flådiga våning och magen buktar ut ganska ordentligt efter den senaste tidens frosseri, ett frosseri dels i ätbara ting men även i sådant som inom några år kommer få min lever att skrumpna. And I like it!

Denna söndag den andra advent har varit ganska komfortabel och fylld av trevliga göromål. När jag vaknade kvart i tre efter att ha kommit hem dryga sju timmar tidigare från jobbet höll jag fast vid min, i dubbel bemärkelse, mycket goda vana att alltid äta en ordentlig frukost. Denna måltid som intogs i takt med att mörkret började lägga sig över staden bestod av äggröra med skinka och tomat upplagt på ett mycket saftigt sirapsbröd, samma bröd som även lämpar sig utmärkt till ostmackor, tillsammans med ekologiskt och även rättvisemärkt kaffe och ett glas med slavarbetsjuice från Eldorado. Genom min frukost fick jag därmed i mig hela kostcirkeln; kött, grönsaker, protein, fett (då jag har en tendens att överdosera steksmöret), fiber och fullkorn, samt på köpet även en väl fungerande tarm. Heja mig!

För övrigt ser jag förresten fram emot jultider just nu. Det var längesedan och jag vet inte riktigt varför min förväntan försvann. Jag antar att tonåren inträffade och familjeliv inte riktigt stod högst på listan över aktiviteter värda att lägga tid på. Mer bara att stänga in sig på rummet och därmed utestänga allting vad krystade konversationer och konstlade leenden betydde.
Nya tider, nya tag! Denna julen ska spenderas hemma hos Fröken Fri och liten samling andra trevliga människor från denna stad, samlade över all mat i hela världen. Vi har även planer på att skaffa oss en liten julgran och en tur till IKEA för att inhandla glögg och julmust, sedan får det vara nog med svenskheten.

Lu lu lu I've got some apples

Jag börjar jobba om två timmar och det tar emot lite.
Idag har varit en dag fylld av den grövsta pms och hetsätning av allt ätbart som funnits inom husets väggar, samt nästan ett framkallande av liggsår till följd av för mycket tv-tittande i soffan. Sedan att allt som gick på tv idag var skit, jag sett alla avsnitt förut och alla dumma idioter i världen som ställer upp på idiotsaker i tv gjorde mig sjukt irriterad, samt att det inte funnits något varmvatten på hela dagen gjorde inte saken bättre.
Jag städade och skrubbade hela lägenheten i ren ilska ('ren' ilska, hehehehehe), jag har druckit alldeles för många koppar kaffe för min tarm och psykiska välmåendes bästa, och jag har heller aldrig slutat frysa denna fördömda fredag. Hela dagen har jag väntat och väntat på att varmvattnet skall komma tillbaka, men inte fan händer det något så när jag som mest skulle behöva en timmes lång härlig befriande varm dusch får jag inte ens det lilla privilegiet. Jag har inte tvättat mina ömma lemmar sedan i tisdags, mitt FORTFARANDE lite smått gula hår behöver en dos silvershampo och ja, jag skulle behöva bli lite varm helt enkelt.

Nä.

När man är pms:ig och uppsvullen så som det är oss kvinnor förunnat att uppleva någon vecka per månad ungefär, UTÖVER att sedan få mens ytterligare en vecka, då vill man åtminstone kunna få duscha och titta på ett Scrubs-avsnitt som man inte redan sett fem gånger.
Det enda här hemma som innehåller någorlunda stor mängd fett och socker är mörk choklad, men det kan man bara trycka i sig ungefär två bitar av innan det bli för mycket, allt jag vill ha är lite wienerbröd eller några flottiga pizzor och dylikt. Då skulle jag vara nöjd. Ja, och så en varm dusch då.

Nu skall jag strax gå till jobbet med håriga armhålor och endast en raggardusch till min förmån. Wish me luck. Antagligen kommer jag döda någon.

Fun and games

ÅÅhhhhhhh skrev precis ett stämnigsfullt och episkt inlägg om julen och fina saker men allt försvann när jag skulle publicera skiten. Jajaja det är julstämning här och jag mår bra. Hej!

Mumford & Sons

Jag är utmattad, jag borde sova och jag vill sova men när man lyssnar på sådan här exeptionellt bra musik så vill man inte stänga av datorn. Jag är hungrig men för trött för att ens orka smöra ett knäckebröd och dessutom har jag ont i tungan vilket kommer göra det smärtsamt att äta knäckemacka.

Istället för att sova och därmed vakna i tid imorgon för att hinna söka jobb sitter jag och läser tråkiga bloggar, funderar på vilka piercingar och tatueringar jag ska pryda min kropp med när jag väl får pengar och försöker att fisa ljudlöst så inte Jason i vardagsrummet ska höra mig.

Godnatt för i helvete.

Lost again at 00:47 AM

Jag diskade aldrig, och ingen annan har gjort det heller. Det börjar lukta konstigt från diskhon vid det här laget men jag vägrar konsekvent, då det alltid blir jag som får ta högarna när de uppstår. Dock har jag faktiskt plockat ut de få föremål som jag ätit på och diskade dessa så nu jävlar är det ingen som kan säga något.

I fredags fick jag 340 pengar i dricks från baren, så när jag vandrar hem lördag eftermiddag efter att ha vaknat upp från efterfesten tänker jag att nu jävlar ska jag UNNA MIG. Sagt och gjort går jag till affärn och köper mig massa fetaost och massa smörgåskex som jag sedan äter tills jag kräks. Men gott var det, och jag kände mig vuxen som inte köpte godis för alla pengarna utan även investerade i rengöringsmedel.

Idag har varit en söndag full av tragik. Jag vaknar någon gång vid tre, inser att jag inte är hemma, äter lite pizzarester och snörar på mig mina kängor och tar hissen ner och ut i regnet bara för att märka att jag fortfarande är packad. Eller, lite småfull i vart fall. Det gjorde hemgången så mycket intressantare och jag tittade ilskt på alla människor som vågade möta min dimmiga blick och sög i mig alldeles för många cigaretter vilket min ekonomi egentligen inte tillåter. Jag har fortfarande inte borstat tänderna eller duschat, eller ätit någon ordentligt mat mer än *ozt å kjekz* som den äckliga brudjävel jag är. Åh, vad det känns vuxet och alldeles för moget att föredra något sådant framför en fet påse med ljuvliga chips men satan så GOTT det är med fetaost.
Så gott att jag inom en snar framtid kommer ha erotiska drömmar om ostar.

Vondt

Min kropp värker. Jag har ont i nacken, revbenen, magen och i låren. Om det är någonting jag verkligen inte gjort det senaste så är det att träna så jag förstår inte vad denna smärta kommer ifrån.
Kanske är det en reaktion på den närmaste tidens osunda livsstil och min lever säger ifrån genom att visa hur hårt den kämpar för mitt liv genom att projicera dess smärtor lite varstans i min arma kropp. Eller så har jag blivit för full och dansat för mycket utan att jag kommer ihåg det.
För övrigt, det där är ett av universums olösta mysterium. Varför, ÅH VARFÖR, ska jag alltid försöka mig på att dansa när procenthaltiga substanser befinner sig i mitt blodomlopp, och varför tror jag alltid att jag faktiskt kan dansa?

Nu har jag även lyckats att bli trött igen trots att jag sov flera timmar när jag inte borde ha gjort det. Så därför skall jag nu borsta tänderna med de tandprodukter jag betalade 60 kronor för på grund utav ren lathet. Jag hade två val när jag skulle handla förut, det ena var att gå fem minuter längre ner till billiga Kiwi och få en minst lika bra tandborste och tandkräm till halva priset, men istället gick jag till Joker som ligger ungefär två minuter från min våning och betalade med pengar som jag egentligen inte kan avvara och för något som faktiskt inte var alls så uppfriskande som det stod på förpackningen.

Morgondagens agenda: svara på jobbannonser, ladda på mobilen så jag kan höra av mig till folk samt ta hand om disken som inte ens är min utan jag har planerat att göra det av ren och pur godhet.
(Baktanke: att alla i huset ska älska mig så jag slipper diska på ett väldigt långt tag)

Huff

Jaha, nu är klockan 00:03 och jag har precis vaknat efter att ha däckat i sängen med gasig mage efter min mastiga middag jag lyckades komponera ihop. Jag har precis kommit ur en av de där perioderna man har då tanken på mat får en att vilja kasta upp och allting i skafferiet ger äckelkänslor. Denna gång varade matolusen ovanligt länge, i ungefär en månad har jag bara klarat av att äta i princip müsli och knäckebröd, kanske jag lagat mat någon gång i veckan om jag plötsligt kommit till klarhet över vad jag gjort mot min kropp och dess funktioner genom att få brist på typ alla vitaminer. Hursomhelst har jag upprepade gånger den senaste tiden befunnit mig på en plats där andra människor lagat fantastiskt god mat åt mig och påpekat att jag faktiskt borde "spise meg opp litt". Sagt och gjort! Nu sitter jag här och fiser efter en middag innehållandes väldigt mycket bönor och hoppas inte Robin tar illa upp när han kommer hem från jobbet och känner en inpyrd fislukt.

Under min lilla middagslummer som tillslut blev ungefär fyra timmar hann jag drömma några väldigt intressanta drömmar. Bland annat om en man som högljutt deklarerade vikten av att lukta i ordentligt i alla hörn och om lukten visade sig vara trevlig var detta ett ställe man borde stanna på. Jag drömde även att jag flög runt i någon slags fallskärm som jag styrde med hjälp av grässtrån och landade med en känsla av att fallskärmsflygning var något jag ville göra resten av livet. Jaha, förslag på yrken som innebär mycket fallskärmar?

Vill ha nytt hår igen förresten. Förslag mottages tacksamt.

07:13

Jag är precis hemkommen från ett awesome afterparty med bögarna på mitt jobb. Daniel, som är barchef och tillika min överordnande, demonstrerade hur långt har kunde deep-throata en banan, vi blev helt plötsligt jättehöga tillsammans och han berättade även hur han såg ut när han fick orgasm. Detta är sådant man egentligen inte skall veta om sin chef.

Det är detta som är så fantastiskt med att jobba på en bar. Minst en gång i veckan blir alla i personalen skitfulla tillsammans, och detta ger en sorts gemenskap som är svår att finna någon annan stans. Jag önskar att jag kunde hitta en bar som gav mig ett heltidsjobb. Suck. I nästa vecka ska jag på arbetsintervju som dagisvikare. Inte lika lockande, men ja, det är ju det där lilla problemet med att man ska kunna vara kapapbel att betala hyra också.


Nu ska jag hetsäta majs och sedan gräva ner mig bland mina kuddar. Me snakkes, som man säger.

Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna ö

Knappen i mina byxor är uppknäppta och jag klappar min mage och tackar den för att snällt tagit emot all mat jag stoppat i den idag. Onyttigt, halvfabrikat och väldigt gott. Återigen är det J Tillman som fyller tystnaden medan jag väntar på att Sex and the City ska börja (Sex og Singelliv) och att på min mage ska lugna ner sig lite så jag kan få gå och lägga mig. Imorgon ska jag upp i ottan och söka jobb, för att återigen kunna börja planera inför framtiden och få en inkomst som går att leva på. Hur jag än önskar att det räckte med enbart ett barjobb så är den bistra sanningen som går att finna på mitt konto obestridbar.

Mitt snus är slut och eftesom jag inte orkar gå ner till Esso i regnet betyder det att jag antagligen måste bryta mitt löfte om att inte röka inomhus. Lukten på mitt rum blir inte särskilt trevlig och jag tror inte hyresvärden blir glad på mig den dag jag flyttar härifrån och väggarna är inpyrda med cigarettrök. Ja, för jag tänker inte gå ut i denna arkiska kyla för allt i världen, faktiskt.

Nu hör jag mitt favoritintro, so long zuckerzzzzzzzzzzzz

Hemma bra men borta bäst

Det är dags att bestämma sig för vad ordet 'hemma' egentligen betyder.

Idag satte jag min fot på svensk mark för första gången på 107 dagar. Jag möttes av ett högst välkomnande solsken och den där efterlängtade krispigheten i luften som bara infinner sig på hösten, samt av en mamma som först inte kände igen mig men som sken sedan upp minst lika mycket som solen och jag fick en kärleksfull kram. Jag fick lyxen att åka bil hem och under färden längs motorvägen med träd som sakta byter ut sina gröna löv mot mer färgfulla kostymer utefter väggrenen fann jag mig i att inte ens reflektera över att jag var tillbaka igen. En E6:a alltför bekant och med ett sinne som alltför lätt anpassar sig efter vägens raka och tillrättalagda mönster. Trots allt känns det fint att få tillbringa några dagar i mitt hemland, och ja, för att vara ärlig så har jag ju faktiskt bara varit i grannlandet så omställningen blir inte så oerhört dramatisk.

Efter att ha dumpat av min väska i hallen, inspekterat huset och likt en hund sniffat in alla nya dofter dröjde det inte länge förrän allting kändes precis som innan jag lämnade landet lagom. Jag rostade mig några mackor och hyvlade några skivor vällagrad ost och med ett glas mellanmjölk till det så var svenskheten på plats igen.

Nu sitter jag återigen här framför datorn som så många andra kvällar har spenderats i det här huset, frenetiskt klickande runt bland olika hemsidor i brist på tidsfördriv. J Tillman ackompanjerar min kväll och jag ser framemot morgondagen med en kanna presskaffe och kanske kan jag tillochmed våga mig på en cigarett trots min mors granskande blickar. Jag försöker inbilla mig att jag inte är många steg ifrån att faktiskt vara en vuxen människa och kunna stå för vad jag gör, och borde därmed kunna röka utan att gömma mig från en förälders blick.

Jag har även insett hur tråkig den här bloggen ser ut, då jag sällan eller aldrig lägger upp några bilder det man möts av endast är stora block av massiv text. Men det här är mer en plats där jag dumpar av mina tankar och reflektioner och mest till för min egen narcisissm.

Dåså. Snuset som jag köpte för att stilla mitt nikotinbegär på flyget får utgöra min stimulans ikväll. Godnatt.

02:26

Jag älskar språk. Jag älskar känslan när man verkligen har förstått betydelsen av ett ord, och får en sådan där behaglig aha-upplevelse som får en välmående i flera timmar. Som när jag för bara några veckor sedan upptäckte vad läkare egentligen innebär. Någon som läker. Det har tagit mig lite mer än nitton år att förstå det, heja mig. Eller som i tisdags, när jag återupptäckte ordet kindneyböna då jag slötittade på Grey's Anatomy. Kidney = njure, kidneyböna = njurformad. ÅH vilken tillfredsställese.

Bland utkasten i min mobil brukar jag anteckna ord jag stöter på och som jag inbillar mig själv att jag ska kunna skriva något fint med.
Från Sverige tog jag med mig en bok av Amos Oz, "En historia om kärlek och mörker", och det kan ju låta ganska lockande och verkade som en bok passande till mig. Hur uttråkad och galen av tristess jag än har varit under vissa dagar här har jag ändå inte mäktat med att läsa klart den satans boken, även om den består av många vackra meningar och stilistiskt, tjusigt språk som bara det borde vara nog för att kunna vända sista bladet och lägga undan boken med den där känslan man får efter att ha läst något kvalitativt.
Hursomhaver, i denna bok stötte jag på ordet Ockupationsmakten och slogs av vilket otroligt kraftfullt ord det är. Jag älskar det ordet, det har samma slags styrka som mina andra favoritord; sällsam, frasig och ödesmättad.

Med det här inlägget ville jag bara bevisa vilken nörd jag är och hur trött jag blir på mig själv för att jag försöker visa upp någon slags poetisk sida. En sida som bara existerar sent på nätterna och ensamma promenader och som egentligen borde stoppas undan långt ner bland diskhögarna i köket.

Nu: cigarett genom fönstret och försöka värma upp min säng som jag spillde kaffe över i morse och inte kommer kunna tvätta förrän på söndag. HEJA MIG.

hehehe

Hej
Nu är det onsdag i Stavanger. Jag är inte nykter.
Tvärtom. Jag är kalasfull.

Att gå ut med branschfolk bådar aldrig gott, då i stort sett alla är alkoholister, snart även inklusive undertecknad.
Jag fick gratis öl på Champs, jag gick till Beverly och var full = bjöd folk på öl trots att jag inte är särskilt förmögen alls, jag gick dit jag sitter nu och skall snart dricka ett glas vatten och lägga mig i en soffa och kolla på fantastiskt undermålig natt-tv.

Sov gott.

Dirty hands, clean mind

Jag har hackat mängder med både gul lök och vitlök till min middag idag och har inte orkat gå och tvätta händerna ännu, och det får mig att må en aning oren och som en dålig människa. Maten blev god, även om min andedräkt är på det stadiet att jag inte borde få vistas inom i närheten av andra människor överhuvudtaget.

Jag ignorerar mitt förfallna tillstånd, sjunger med i Beach Boys och fiser lite.


Idag var jag oerhört nära att köpa en vinflaska till mig själv och dricka upp den ensam på mitt rum.


Jag ignorerar mitt förfallna tillstånd, sjunger med i Beach Boys och fiser lite till.

Livin' the life

Mina sju timmar på jobbet i lördags var nog bland det roligaste som går att uppnå under arbetstid. Mina kollegor för kvällen var fantastiska, och det blev en hel del shottande bakom baren och jag upptäckte hur intressant det kan vara att bli full på arbetstid. Jag vinglade lite emellanåt när jag plockade glas och flaskor, skrattade för mig själv men lyckades med konststycket att inte krossa någonting.
När vi stängt baren vid halv fem-tiden blev det efterfest, och jag stapplar hem klockan fyra dagen därpå. Vad jag skulle vilja kalla en mycket lyckad arbetsdag.

Det mesta går bra just nu, jag har allt jag behöver här, förutom en varm jacka och ett par vantar. Gärna ett mer välbetalt jobb också, för trots att timlönen är på 130 fina kronor, är ju allting annat så mycket dyrare, så det blir liksom ingen skillnad. Jag är lika fattig som vilken student som helst.

Hursomhelst, den 15e Oktober gör jag en snabb visit i mitt hemland igen, vilket ska bli rätt skönt. Skönt att slippa diska, utan bara lassa ner saker i en maskin som gör jobbet åt en, är nog det som kommer bli det mest fantastiska av allt. Det, och att träffa de jag inte sett sen den 1e juli, eller ännu längre tillbaka i tiden.

Hey ho

Jag sitter i ett mörkt rum, med en ännu mörkare verklighet utanför fönstret. Ja, mörk och regnig och det känns inte det minsta lockande att behöva ge sig ut i ett väder som verkar hata allt och alla. Dock börjar jag jobba om en timme och promenaden är tyvärr en nödvändighet.
Jag förskjuter alla tankar på regn och kyla, äter min musli och lyssnar på Melody Club för att pigga upp mitt trötta och lyckligtvis inte längre bakfulla sinne.

Ikväll har jag röd färg på mina läppar, och jag känner mig förvånansvärt tjusig trots att jag gick och la mig när vissa människor gick till jobbet morse. En dag med mitt täcke i soffan framför tv:n med uppvärmda rester från någon annan dags matlagning har lagt en bra grund till att jobba och slita ikväll, och jag hoppas på mycket dricks så jag kan upprätthålla alla mina beroenden. Ja, det vill säga alldeles för mycket cigaretter och dyrt kaffe.

Nu ska jag borsta tänderna och hoppas att vitlökslukten försvinner, bättra på läppstiftet och sedan omsorgsfullt snöra på mig mina kängor för att inte minsta lilla lucka ska uppstå och vattnet från de mörka gatorna ska tränga in och göra mig olycklig.

Hey ho, let's go!

Ont det gör ont

Jag vaknade imorse klockan nio, sedan vaknade jag en timme senare igen och insåg att jag var försenad till jobbet. Sedan jobbade jobbade jobbade jag till klockan var sju, då fick jag springa hem, vila en halvtimme och sedan tvätta mig lite under armarna och springa till nästa jobb, för att komma hem nu, klockan fem. Ja, eller jag kom nog hem för tio minuter sedan, men jag har hunnit gå på toa och få munchies och trycka i sig en burk majs.
Ensam vinglade jag hem på stadens gator och torg efter att ha jobbat på min bar och sedan imundigat X antal alkoholhaltig drycker. Ont hade jag i min kropp efter att ha legat ned endast en halvtimme denna horribla dag. Ont gör det fortfarande i min kropp så jag skall alldeles strax inta vertikalt läge i min fantastiska bädd, men först ska jag ställa klockan på att gå upp igen så jag hinner med ännu mera jobb imorgon.

Kanske ska jag även försöka mig på att laga lite mat. Eller är majs en tillräckligt bra näringskälla för att kunna somna nöjd och belåten? Håhåjaja.

Mina hälsningar går ut ikväll till...mmmmmmmm donuts.

Kaffe och en cigarett

Tvättschemat på det här stället är utformat så att vår våning får tvätta på tisdagar och söndagar. Jag har inte tvättat på ungefär två veckor, och därmed har jag nu inget rent att ta på mig längre, framförallt inga rena underkläder vilket jag löser genom att alltid gå i myskläder som inte kräver sådant trams som någonting under.
Idag har jag enbart druckit kaffe, ätit pizza och gjort annat alldeles utan mening och som krävt minimalt med rörelse. Det vill säga, jag har inte tvättat, jag får inte tvätta förrän om 5 dagar och jag ska jobba hela helgen vilket innebär vistas bland folk, vilket i sin tur betyder att jag måste se acceptabel ut och inte lukta svett och instängt.

Denna dagen har även gett mig lite lätt ångest, då jag använde mina sista pengar på hemkörningspizza och jag är inte helt hundra på när min nästa lön kommer. I mitt gula Camel-paket finns tre cigaretter kvar. GÖTT.

My drug, my medicine

Bara någon vecka efter att jag kom hit insåg jag att behovet att sätta sig ner och få ner tankar i skrift skulle bli överväldigande då jag inte hade regelbunden tillgång till dator. Därmed gick jag till närmaste bokhandel, köpte det billigaste blocket med linjerade papper jag kunde hitta, men jag kostade på mig en riktigt vacker penna som skulle göra det till en njutning att skriva.
Trots detta har jag inte åstadkommit någonting. Tills igår.

Detta block har legat på mitt golv och gapat tomt, där de vita sidorna med sitt budkap om en icke existerande produktivitet liksom hånade mig och min oförmåga att skriva.

Igår kväll gjorde jag det fatala misstaget att dricka en kopp kaffe klockan nio på kvällen, vilket dock var en nödvändighet då jag inte bajsat på tre dagar och behövde något som satte fart på min mage. Detta ledde dock till en sömnlös natt, och då tv:n bara visade plågsamt hjärndöda program och jag läst ut alla böcker jag tagit med mig, och jag till och med läst min kokbok från pärm till pärm, fattade jag pennan och fyllde sida efter sida.
Känslan i mitt sinne och i min kropp gjorde att jag kunde somna, sov lika djupt som en koma-patient och vaknade 16:30 idag.

Då det för tillfället regnar utomhus, tänkte jag gå och förpesta mitt rum med lite härlig cigarettrök, äta ett knäckebröd och sedan försöka sova mig till en något sånär normal dygnsrytm.

Förresten har jag fått ett jobb till; på en gaybar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0