Inte Sverige

Knappen i mina byxor är uppknäppta och jag klappar min mage och tackar den för att snällt tagit emot all mat jag stoppat i den idag. Onyttigt, halvfabrikat och väldigt gott. Återigen är det J Tillman som fyller tystnaden medan jag väntar på att Sex and the City ska börja (Sex og Singelliv) och att på min mage ska lugna ner sig lite så jag kan få gå och lägga mig. Imorgon ska jag upp i ottan och söka jobb, för att återigen kunna börja planera inför framtiden och få en inkomst som går att leva på. Hur jag än önskar att det räckte med enbart ett barjobb så är den bistra sanningen som går att finna på mitt konto obestridbar.

Mitt snus är slut och eftesom jag inte orkar gå ner till Esso i regnet betyder det att jag antagligen måste bryta mitt löfte om att inte röka inomhus. Lukten på mitt rum blir inte särskilt trevlig och jag tror inte hyresvärden blir glad på mig den dag jag flyttar härifrån och väggarna är inpyrda med cigarettrök. Ja, för jag tänker inte gå ut i denna arkiska kyla för allt i världen, faktiskt.

Nu hör jag mitt favoritintro, so long zuckerzzzzzzzzzzzz

Det är dags att bestämma sig för vad ordet 'hemma' egentligen betyder.

Idag satte jag min fot på svensk mark för första gången på 107 dagar. Jag möttes av ett högst välkomnande solsken och den där efterlängtade krispigheten i luften som bara infinner sig på hösten, samt av en mamma som först inte kände igen mig men som sken sedan upp minst lika mycket som solen och jag fick en kärleksfull kram. Jag fick lyxen att åka bil hem och under färden längs motorvägen med träd som sakta byter ut sina gröna löv mot mer färgfulla kostymer utefter väggrenen fann jag mig i att inte ens reflektera över att jag var tillbaka igen. En E6:a alltför bekant och med ett sinne som alltför lätt anpassar sig efter vägens raka och tillrättalagda mönster. Trots allt känns det fint att få tillbringa några dagar i mitt hemland, och ja, för att vara ärlig så har jag ju faktiskt bara varit i grannlandet så omställningen blir inte så oerhört dramatisk.

Efter att ha dumpat av min väska i hallen, inspekterat huset och likt en hund sniffat in alla nya dofter dröjde det inte länge förrän allting kändes precis som innan jag lämnade landet lagom. Jag rostade mig några mackor och hyvlade några skivor vällagrad ost och med ett glas mellanmjölk till det så var svenskheten på plats igen.

Nu sitter jag återigen här framför datorn som så många andra kvällar har spenderats i det här huset, frenetiskt klickande runt bland olika hemsidor i brist på tidsfördriv. J Tillman ackompanjerar min kväll och jag ser framemot morgondagen med en kanna presskaffe och kanske kan jag tillochmed våga mig på en cigarett trots min mors granskande blickar. Jag försöker inbilla mig att jag inte är många steg ifrån att faktiskt vara en vuxen människa och kunna stå för vad jag gör, och borde därmed kunna röka utan att gömma mig från en förälders blick.

Jag har även insett hur tråkig den här bloggen ser ut, då jag sällan eller aldrig lägger upp några bilder det man möts av endast är stora block av massiv text. Men det här är mer en plats där jag dumpar av mina tankar och reflektioner och mest till för min egen narcisissm.

Dåså. Snuset som jag köpte för att stilla mitt nikotinbegär på flyget får utgöra min stimulans ikväll. Godnatt.

Jag älskar språk. Jag älskar känslan när man verkligen har förstått betydelsen av ett ord, och får en sådan där behaglig aha-upplevelse som får en välmående i flera timmar. Som när jag för bara några veckor sedan upptäckte vad läkare egentligen innebär. Någon som läker. Det har tagit mig lite mer än nitton år att förstå det, heja mig. Eller som i tisdags, när jag återupptäckte ordet kindneyböna då jag slötittade på Grey's Anatomy. Kidney = njure, kidneyböna = njurformad. ÅH vilken tillfredsställese.

Bland utkasten i min mobil brukar jag anteckna ord jag stöter på och som jag inbillar mig själv att jag ska kunna skriva något fint med.
Från Sverige tog jag med mig en bok av Amos Oz, "En historia om kärlek och mörker", och det kan ju låta ganska lockande och verkade som en bok passande till mig. Hur uttråkad och galen av tristess jag än har varit under vissa dagar här har jag ändå inte mäktat med att läsa klart den satans boken, även om den består av många vackra meningar och stilistiskt, tjusigt språk som bara det borde vara nog för att kunna vända sista bladet och lägga undan boken med den där känslan man får efter att ha läst något kvalitativt.
Hursomhaver, i denna bok stötte jag på ordet Ockupationsmakten och slogs av vilket otroligt kraftfullt ord det är. Jag älskar det ordet, det har samma slags styrka som mina andra favoritord; sällsam, frasig och ödesmättad.

Med det här inlägget ville jag bara bevisa vilken nörd jag är och hur trött jag blir på mig själv för att jag försöker visa upp någon slags poetisk sida. En sida som bara existerar sent på nätterna och ensamma promenader och som egentligen borde stoppas undan långt ner bland diskhögarna i köket.

Nu: cigarett genom fönstret och försöka värma upp min säng som jag spillde kaffe över i morse och inte kommer kunna tvätta förrän på söndag. HEJA MIG.

Hej
Nu är det onsdag i Stavanger. Jag är inte nykter.
Tvärtom. Jag är kalasfull.

Att gå ut med branschfolk bådar aldrig gott, då i stort sett alla är alkoholister, snart även inklusive undertecknad.
Jag fick gratis öl på Champs, jag gick till Beverly och var full = bjöd folk på öl trots att jag inte är särskilt förmögen alls, jag gick dit jag sitter nu och skall snart dricka ett glas vatten och lägga mig i en soffa och kolla på fantastiskt undermålig natt-tv.

Sov gott.

Jag har hackat mängder med både gul lök och vitlök till min middag idag och har inte orkat gå och tvätta händerna ännu, och det får mig att må en aning oren och som en dålig människa. Maten blev god, även om min andedräkt är på det stadiet att jag inte borde få vistas inom i närheten av andra människor överhuvudtaget.

Jag ignorerar mitt förfallna tillstånd, sjunger med i Beach Boys och fiser lite.


Idag var jag oerhört nära att köpa en vinflaska till mig själv och dricka upp den ensam på mitt rum.


Jag ignorerar mitt förfallna tillstånd, sjunger med i Beach Boys och fiser lite till.

Mina sju timmar på jobbet i lördags var nog bland det roligaste som går att uppnå under arbetstid. Mina kollegor för kvällen var fantastiska, och det blev en hel del shottande bakom baren och jag upptäckte hur intressant det kan vara att bli full på arbetstid. Jag vinglade lite emellanåt när jag plockade glas och flaskor, skrattade för mig själv men lyckades med konststycket att inte krossa någonting.
När vi stängt baren vid halv fem-tiden blev det efterfest, och jag stapplar hem klockan fyra dagen därpå. Vad jag skulle vilja kalla en mycket lyckad arbetsdag.

Det mesta går bra just nu, jag har allt jag behöver här, förutom en varm jacka och ett par vantar. Gärna ett mer välbetalt jobb också, för trots att timlönen är på 130 fina kronor, är ju allting annat så mycket dyrare, så det blir liksom ingen skillnad. Jag är lika fattig som vilken student som helst.

Hursomhelst, den 15e Oktober gör jag en snabb visit i mitt hemland igen, vilket ska bli rätt skönt. Skönt att slippa diska, utan bara lassa ner saker i en maskin som gör jobbet åt en, är nog det som kommer bli det mest fantastiska av allt. Det, och att träffa de jag inte sett sen den 1e juli, eller ännu längre tillbaka i tiden.

Jag sitter i ett mörkt rum, med en ännu mörkare verklighet utanför fönstret. Ja, mörk och regnig och det känns inte det minsta lockande att behöva ge sig ut i ett väder som verkar hata allt och alla. Dock börjar jag jobba om en timme och promenaden är tyvärr en nödvändighet.
Jag förskjuter alla tankar på regn och kyla, äter min musli och lyssnar på Melody Club för att pigga upp mitt trötta och lyckligtvis inte längre bakfulla sinne.

Ikväll har jag röd färg på mina läppar, och jag känner mig förvånansvärt tjusig trots att jag gick och la mig när vissa människor gick till jobbet morse. En dag med mitt täcke i soffan framför tv:n med uppvärmda rester från någon annan dags matlagning har lagt en bra grund till att jobba och slita ikväll, och jag hoppas på mycket dricks så jag kan upprätthålla alla mina beroenden. Ja, det vill säga alldeles för mycket cigaretter och dyrt kaffe.

Nu ska jag borsta tänderna och hoppas att vitlökslukten försvinner, bättra på läppstiftet och sedan omsorgsfullt snöra på mig mina kängor för att inte minsta lilla lucka ska uppstå och vattnet från de mörka gatorna ska tränga in och göra mig olycklig.

Hey ho, let's go!