Tjena

Min psykiska hälsa är något ostabil, ungefär sådär som jag brukar bli efter för många öl och inte kan gå rakt riktigt.

Det där välmåendet har förirrat sig någonstans bort bland snöslasket och fimparna på balkongen, och som alla vet är mental instabilitet något som lämpar sig alldeles ypperligt för så kallat kreativt skrivande då ångesten liksom främjar allt det där skapandet.

Den senaste veckan har jag gråtit varje dag och önskat att livet var lite enklare. Tänk om min pojkvän inte bodde X antal för många mil bort och tänk om jag kunde få vila mitt ömmande huvud på min karls bröstkorg om kvällarna. Tänk om jag inte var kär, då hade livet varit ännu gråare och tristare än vad det för tillfället har visat sig vara.

Jag längtar till:
- att vakna imorgon och dricka en kopp kaffe
- då världen går under

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0